Startar tidigt och åker upp till Tanumshede för att titta på hällristningarna. Världsarv sedan tio år och ett stort turistmål. Samtidigt hotat av surt regn, frostsprängningar, mikroorganismer och mänsklig dumhet. Flera av de vackra hällarna är övertäckta i kampen för att hitta en bra skyddsmetod. Bilden ovan visar en av de vackraste och bäst bevarade hällarna.

Det man slås av är samma sak som när man besöker pyramiderna i Egypten. Nämligen hur lite som görs för att skydda de fantastiska minnesmärkena och hur lika lite som görs för att ge allmänheten så bra möjligheter som möjligt att ta del av allt det fantastiska.

I Tanum skulle man lätt ha kunna byggt upp en några meter hög avsats framför hällarna så att man kunde komma upp en bit för att kunna se allt i all sin prakt. Och för att kunna ta de bilder som alla vill ha med sig hem. Flera av de mest kända figurerna ligger långt upp på hällen kan nästan bara ses med kikare.

Här borde det ju vara hur lätt som helst att få näringslivet att satsa pengar om de statliga medlen inte räcker till.

En av de vackra men ack så svårtolkade symbolerna på hällarna kring Tanum.