Match klockan 09 mot Tyresö. Trots att regnet inte längre strilade blev det en kalldusch med 0-4 mot Tyresö. Men med tanke på att Bele aldrig tidigare spelat 11-manna så var vi nog rätt nöjda ändå. Någon genomklappning handlade det ju inte om. Men vi som stod vid linjen började undra varför ingen lärt bojsen att kasta inkast. Fem bortdömda på två matcher!

På bilden ovan gör i alla fall Markus Svahn (19) Beles enda mål mot Skiljebo (och, skulle det visa sig, på hela turneringen) på en frispark från vänster. Frisparken tog på ett par försvarare innan den gick in men sådana mål räknas också. En hård spark mot mål räcker långt. Stryk med 1-3 trots att vi hade tagit ledningen var ju inte lika kul i slutändan.

Trots alla motgångar, en krossad ruta på hotellet (man ska inte spela fotboll inomhus, pojkar!) och en hög ljudnivå bestämde vi oss för att grabbarna till Mariebad – Ålands mycket fina badhus. Det var väl investerade pengar med en anläggning som liknar Husbys men fräschare. Och med riktigt bra bastuar, både en vanlig och en ångvariant. De flesta av grabbarna lyckades också bada i havet eftersom det gick att gå ner till stranden från badhuset medan jag, Tomas och Håkan spanade på dem från utomhuspoolen.

Tre timmar blev det innan vi nöjda gav oss av till närmsta korvkiosk för att fylla på lite fina kalorier. Några timmar senare vankades mat på hotellet och därefter frågesport i lag. Vi ledare tyckte nog att vi hade fått ihop femton hyfsat kluriga frågor men det visade sig att alla lagen kunde samtliga utom ett som missade hur stor Ålands befolkning är (och då hade de abdra två lagen råkat höra detta tidigare samma dag).

Sedan roade grabbarna sig själva resten av kvällen innan det blev bingen vid 22-tiden. Vi ledare stannade upp till 01 och pratade fotboll och löste lite livsgåtor.

Dennis i kamp med en kille från Tyresö.

Jompa – en stilstudie mot Tyresö.

På väg till det fräscha, tre år gamla badhuset.