Dagen började vid 06-snåret och fortsatte sedan mot Grisslehamn där vi stod i regnet och väntade på färjan till Åland och fotbollscupen. Medan vi väntade spelade Nicke, Jocke, Elias och Markus kort i bilen.

Båtresan blev en prövning för några av grabbarna. Med blås på 21-22 meter per sekund gick sjön hög och ett tag gungade det betänkligt. Även om ingen kräktes så var det ett gäng som rätt så tysta och stilla bestämde sig för horisontalläga. Så tysta var de inte ens när de sov senare under resan. (Egentligen var de aldrig tysta under resten av resan).

Efter att ha checkat in på vårt hotell några kilometer från färjan så ringde turneringsledningen och berättade att vår match, liksom alla andras, i kväll var inställd. Det var helt enkelt alldeles för mycket vatten på banan. Så vi satte hela gänget i våra tre bilar och drog in till Mariehamn för att titta på hur vårt schema i morgon skulle komma att bli.

Efter några felåkningar, en tur in på en kyrkogårdsuppfart och lite vimsande (med bilarna) längs en cykelbana så fick vi lotshjälp av en snäll man. Roligast var nog ändå att besöka godisbutiken och hamburgerstället. Det var väl också här någonstans som vi upptäckte a/ Det är dyrt på Åland och b/ Grabbarnas fickpengar på 100 kronor var nog i minsta laget.

I vilket fall så var vårt hotell helt okej. Även om dörrarna hade lås som funkade eländigt dåligt. Det hela slutade med att alla rusade runt för att busa med varandra och eftersom dörrarna var svåra att stänga passade på att slå i dem så mycket de orkade. När de inte stod och bankade på någon annans dörr och ville in förstås.

Efter att ha förklara för de unga att 12 år är betydligt mer än de 8 som alla verkade tro att de var blev det något lugnare.

Havet lekte Hela havet stormar…

…vilket inte alla uppskattade.

Tomas räknar in fåren innan de skickas i land.

Första matchen inställd och vi letar efter kansliet. Till slut fick vi egen lots.

På eftermiddagen tröstade vi oss med en hamburgare.

Vårt hem under tre dagar – Gästhem Rusell.