Efter ett snabbesök på Scanpix och en djupdykning ner i DN/Expressens klipparkiv blev det badminton med Stefan igen. Kände mig ordentligt hängig och det gick trögt men vid 10-14 i baken i båda de första seten så vaknade kämpaglöden och jag vände och vann. Men det är bara att inse att man inte håller uppe konditionen genom att sitta framför datorn och skriva böcker vilket jag har gjort i flera månader nu. Ska bli skönt när jag är klar med nästa bok så att livet kan återgå lite mer till det normala.

Annars började dagen med ett samtal från Mille Milianowicz som anmälde hela familjen på fyra personer till fältundersökarkursen den 23-24 september. Det börjar fyllas på nu men det finns platser kvar till den som känner sig sugen.

Grabbarna hade träningar i dag, Niklas innebandy och Markus innebandy och fotboll. På fotbollen fick han en spark på vaden så att han haltade omkring här hemma som en skadeskjuten kråka. Hoppas bara att han blir bra till helgen då vi ska på fotbollscup på Åland.

Själv var jag på föräldramöte på hans innebandytid. Vi höll mötet stående ute på skolans asfaltsgård. Ganska bra sätt att göra det på eftersom det hela gick snabbt då ingen ville ha några långa diskussioner. I år är grabbarna nästan fyrtio killar i laget sedan man slagit ihop sig med ett annat Belegäng. Ska bli intressant att se hur det kommer att gå.

Kvällen ägnade jag åt att skriva ett kapitel i boken samtidigt som jag lyssnade på EM-kvalmatchen i fotboll. Sverige lyckades ju vinna med 3-1 mot Lichtenstein efter många om och men. Man saknar verkligen effektiviteten framför mål. Något som lär behövas när motståndet blir bättre.