Tad Williams är en av mina favoriter när det gäller fantasy och science fiction-liknande böcker. Inte minst den väldigt läsvärda ”Otherland”-serien som verkligen kan rekommenderas. Men alla dessa fantasyböcker har en sak gemensamt – alla har de en eller flera kartor i början av boken. Och alla kartorna är lika usla.

Kartan ni ser här ovan kommer från Tad Williams nya serie ”Skuggmark” där den första boken heter ”Slottet i Sydmark”. Läste just ut den och den bådar gott för fortsättningen.

I boken nämns rader av namn som jag förtvivlat letar efter bara för att upptäcka att de inte finns på kartan: Templet i Helmingshav, den uråldriga labyrintstaden Qul-na-Qar, det höga berget Rehaq-s'Lai – inget av dem har hamnat på kartan. Och var låg Kallgråheden, denna plats där ett av de viktigaste slagen en gång stod? Och Settlandsvägen – hur går den? Jag förösker förtvivlat följa de modiga ryttarna under Ferras Vansens ledning på sin väg från slottet i Sydmark och Skuggranden.

För att inte tala om bokens absolut viktigaste geografiska angivelse: Skuggranden. Den linje som betecknar gränsen mellan människornas värld och de onda och inte så vackra varelser som lever på dess andra sida. Finns den med? Icke.

Sådär är det ofta med kartor i fantasyböckerna. De verkar ihoprafsade för att fylla ut några sidor men fyller ingen större funktion. Varför författarna inte bryr sig har jag svårt att förstå. Men kartan har blivit obligatorisk sedan Tolkiens tid och verkar inte gå att få bort.

Men Tad Williams nya serie är som sagt riktigt bra. Medan ondskans makter verkar samla sig vid Skuggranden i norr förbereder fientliga styrkor i söder sig för ett angrepp norr ut. Mitt emellan ligger Sydmark där tonåringarna Briony och Barrick tvingats axla sin tillfångatagne faders mantel och sedan deras bror Kendrick mystiskt mördats styr de nu över Sydmark.

Williams ger oss en värld med småfolk, människor och onda skuggvarelser som håller läsaren fast i en historia som blir allt intressantare ju längre man läser. Vi får följa inte bara de unga regenterna utan också Qinnitan som motvilligt utsetts till den onde autarkens brud, kapten Ferras Vansens uppdrag in mot Skuggranden och grundlingen Chert som blivit oväntad adoptivfar till en märklig pojke som kommit från randen av Skuggornas rike. Det är en händelserik första del med många intressanta trådar som bådar gott för fortsättningen. Som förresten kommer i början av nästa år. Den ska jag läsa!