Inte den bästa av dagar. Upptäcker att den fästing som barnen plockade bort från mitt vänstra ben för någon vecka sedan – och som jag importerade från besöket i Skåne – nu har jag mig borelia. Ett fem centimeter cirkelrunt rött märke har bildats runt det lilla sår där fästingen satt. Ringer akuten på Kärnsjukhuset i Skövde och blir omedelbart inbokad för en läkartid i Mariestad bara ett par timmar senare.

När jag sitter där och väntar dyker en gammal vän upp, Björn Berggren. Mariestads främste eldsjäl under många år, promotor för idrottare som brottaren Frank Andersson, politiker under några år, fixare av allehanda evenemang och spex och över huvud taget en man som gick på 300 procent av sin kapacitet.

Men så small det til för några år sedan. Björn fick hjärtstillestånd, inte en utan sju gånger, och har genomgått 21 operationer. Död har han blvit van vid att vara. En gång startade han hjärtat själv! Hur det gick till hann jag aldrig få veta innan det blev min tur att träffa läkare.

Tog bara en skund för den leende polske läkaren att konstatera att mitt vadben var ett skolexempel på hur borelia ska se ut. Efter ytterligare två minuter hade jag ett recept på antibiotika i näven och kunde styra ner til apoteket för att lösa ut 30 tabletter som under tio dagar ska tas mellan måltiderna.

Nåväl, vi tar i alla fall med mamma till Laxhall på Torsö för en brakmiddag (åtminstone prismässigt) och lite fiskafänge för Markus – som älskar att fiska. Och han får faktiskt upp en firre även om den snabbt trillar tillbaka igen. Lika bra.

Pannkakor med glass och ”Pingvinresan” på dvd avslutar kvällen. Den röda cirkeln på benet blir bara större.