I natt klockan 01.45 avled Hasse Alexandersson. Tre månaders kamp mot cancern var över och en underbar vän är borta.

Första gången vi träffades var i en tevestudie i Göteborg. Det var den 18 juli 1991 och jag och Håkan Ekstrand hade precis kommit hem från en cirkelvecka i England. Nu skulle Siewert Öholm intervjua mig, Hasse och Erik Witalis i sitt program ”Nattcafé”. (Ni kan se oss på bilden ovan: Erik, Hasse och jag). Vi tre var frontfigurer i ett projekt som vi hade valt att kalla Projekt Studiecirkel och som gick ut på att föröska få in rapporter om och sedan undersöka cirkelfenomen i Sverige.

Jag var representant för UFO-Sverige, Erik var plasmaforskare på Försvarets forskningsanstalt och Hasse kom från SMHI där han var förste statsmeteorolog. Mötet i studion blev inledningen inte bara på ett mycket bra samarbete utan också på en mångårig vänskap.

Det gick alltid att ringa till Hasse för att få fram någon obskyr väderuppgift från något konstigt datum och jag visste att han alltid gjorde sitt yttersta för att ta fram de siffror jag var ute efter. För allämnheten var den på SMHI som kunde svara på alla udda frågor. Vid sidan av sitt oerhörda kunnande inom allt som hade med väder att göra var han en anomaliernas man och det var säkert det som gjorde att vi trivdes så bra tillsammans.

Det var inte ofta vi fick möjlighet att träffas men när Niklas fick göra sin praktik på SMHI i februari i år, och då fick Hasse som handledare, då fick vi båda möjlighet att komma hem till familjen för en bit mat en kväll. Där fick vi träffa fru Gunilla och barnen och under några timmar prata lite skit och känna värmen och glädjen i deras trevliga hem.

Förlusten av Hasse är djup och svår och jag vet knappt hur det ska gå att klara sig utan honom. Visst finns det andra på SMHI som kommer att hjälpa mig med mina konstiga frågor men det finns ingen som kan ersätta Hasse. Jag saknar honom redan enormt. När jag berättade för Niklas att Hasse hade gått bort så sa han att han tyckte synd om hans familj som nu måste klara sig utan sin pappa. Och mina tankar går också till dem. Jag önskar dem allt gott i framtiden och hoppas att de kommer att kunna gå stärkta ur denna fruktansvärda förlust.