Repris på gårdagen. Upp i ottan, skriva, skriva, skriva, svara på epost och jaga bilder. Bokskrivandet har alltså tagit hela dagen idag också. Pratade med min redaktör i dag och det verkar i alla fall som om det kan bli hyfsat med sidor i boken. Känns ju skönt för en långskrivare. Han nämnde också att månpocketutgåvan av ”Världens största konspirationsteorier” tydligen sålt upp mot 30.000 ex. Synd då att man inte tjänar något per sålt ex när det gäller pocket.

Dagen har också gått i moll. Pratade med frun till min bästa vän på SMHI, Hasse Alexandersson, för att höra om han kommit hem från sjukhuset ännu. För tre månader sedan drabbades han av en hjärntumör och jag pratade med honom dagarna innan han skulle in på strålbehandling. Då fanns det fortfarande hopp även om tumören satt så till att den inte gick att operera.

Nu lät det inte alls bra. Hasse låg hemma och ingen behandling hade hjälpt. Han är inte längre kontaktbar stora delar av dygnet. Något hopp fanns inte kvar.

Det är för sorgligt. Hasse är en underbar person och dessutom fantastiskt kunnig inom allt som har med väder att göra. Att han ska gå bort känns både orättvist och för eländigt tråkigt. Så sent som i början av året tog han hand om Niklas när han gjorde sin praktik på SMHI och det blev en och en halv vecka som Niklas aldrig kommer att glömma. På bilden ovan ser ni de båda framför en karta som Hasse gjort.

Nu är det bara att hoppas att Hasse får ett bra slut utan plågor. Det kommer att bli förbaskat tomt efter honom.