Klockan 10.30 i dag på morgonen var vi 92 vänner och familjemedlemmar som samlades runt den vita kistan i Frösängskapellet för att ta ett sista farväl av Barbro Magnusson. Det blev en ljus och positiv minnesstund även om det var tungt, många grät och efteråt pratade vi om Barbro och mindes henne som den fantastiska person hon var. En unikt positiv människa fylld av nyfikenhet och empati.

När man möter en människas många kamrater, som jag gjorde i dag, så inser man vilken väv av liv som vi alla väver runt om oss. Vi lever alla många liv; ett yrkesliv, ett där vi odlar våra intressen, ett familjeliv. När vi vigs till den sista vilan så möts alla dessa trådar och plötsligt inser vi alla, vi som varit en del av det stora, att vi är delar av något vars nav nu inte längre finns.

Det sades många fina ord om Barbro i dag. Alla kändes träffsäkra och exakta. Medkännande och osjälvisk var två av dem. Omtänksam ett annat. För oss i UFO-Sverige blev förlusten stor men den kan självklart inte jämföras med den sorg som hennes söner och systrar känner.

Det finns vissa tillfällen man inte vill eller kan komma för sent till. En begravning är ett sådant. Så det var med andan i halsen och förhoppningen om att trafikpolisen inte jobbade längs vägen mot Oxelösund i dag som jag trampade gasen i botten klockan 09.15 i morse. Alldeles för sent givetvis. Navigatorn talade raskt om för mig att jag skulle bli tio minuter sen – istället för de tio minuter i förväg som begravningsbyrån ville ha oss där. Men med en minut till godo parkerade jag på en gräsmatta utanför kapellet och stegade raskt fram till Carl-Anton Mattsson med fru och Dan Mattsson som väntade utanför den öppna dörren.

Det var också i dörröppningen som vi blev stående. Kapellet var fyllt till sista stol. Blomsterprakten var stor och det låg blommor till och med längs fönsterraderna. UFO-Sveriges krans stod till vänster om kistan.

Efter samlingen i församlingshemmet där jag själv sa några ord om Barbro så åkte jag vidare till Norrköping och AFU, nu i betydligt saktare mak. På vägen plockade jag upp Håkan Blomqvist och sedan åkte vi ned till Anders Liljegren som arbetade för fullt nere i den ena lokalen. Vi lastade ur en stor del av Sven Magnussons efterlämnade material som nu ska sorteras och katalogiseras.

Vi passade också på att åka till Kungsgårdsgymnasiet som kan bli platsen för nästa års riksstämma. Håkan B har ju jobbat där förut så det blev många glada igenkännanden. Lokalerna såg riktigt bra ut. Nu gäller det att förhandla om priset.

Tillbaka på AFU packade vi allt material från Sven och sedan satte jag och Håkan oss och gick igenom hans manus till boken om Helgefallet, ett svenskt kontaktfall som är bland de mest häpnadsväckande man kan tänka sig. Jag gick runt och filmade lite i de olika lokalerna, med mobilen, för att ha lite rörliga bilder med till England och Wales i höst.

Även om det här har varit en sorglig dag så finns det ändå ljuspunkter. Carl-Anton hade lyckats hitta en skivspelare åt mig så nu kan jag äntligen slänga min trasiga gamla och spela mina vinyl från 70-talet igen! Jag kopplade in den direkt efter maten och den funkade perfekt! Tyvärr saknade den lock så det blir väl till att försöka hitta ett sådant.

Blomsterkransen från UFO-Sverige.

Glada AFU-medarbetare, Håkan och Anders, efter det att de fått ta hand om en del av Sven Magnussons material plus en donation från Ernst Linder och lite från mig.