Första dagen på skiftet blev en ganska lugn historia. Skrev fyra artiklar och hann med att testa den bärbara datorn och det mobila bredbandet som jag ska ha med till Västerås när jag bevakar den sista rättegångsdagen i Arbogarättegången på måndag.

Barnen hade en lugn dag i skolan också, Markus och hans klass ägnade sig åt lite klassamvaro och Niklas spelade minigolf med sina nya kamrater i klass Na1c.

På vägen hem från jobbet lästa jag äntligen ut Heather Pringles fasansfullt fantastiska bok om Hitlertysklands försök att skriva om historien och hur man snart fick andra ”rasers” underlägsenhet på hjärnan. Något som resulterade i ett mördande i vetenskapens namn som är utan motstycke.

Det den drygt 470 sidor tjocka, och mycket välskrivna, boken lär oss är kanske att när ett helt lands sätt att tänka förändras följer allt fler med i detta och anpassar sig, ibland omedvetet, ibland beräknande medvetet. Även forskare. ”Härskarplanen” är ett skrämmande bevis för hur lågt, smarta, intellektuella och välutbildade människor kan sjunka i vissa situationer.

I morse var jag med på Vinyl 107 och pratade ufo i tio minuter. Det är alltid roligt att vara med i direktsändning med Jonas och Lillemor (bilden). Två proffsiga och lättsamma programledare. En Leonard G hade mejlat in ett hurtigt meddelande där han tog ära och redlighet av UFO-Sverige efter att han hört att jag skulle vara med i programmet. Vi påstods ha en ”fatal ignorans i fråga om människans karantän-situation” vilket i och för sig lät allvarligt. Givetvis hyllade han ET-hypotesen, kontaktpersonen Elisabeth Klarer och George Adamski och menade att president John F Kennedy mördats för att han tänkte berätta sanningen om ”livet i vårt lilla kosmos”. Det är intressant att se hur provocerade ET-förespråkarna blir när de stöter på en organisation som lyssnar på alla sidor och inte har tagit ställning i frågan.

En gång för alla: Jag förnekar inte att ET kan vara här men har inte sett något bevis för att så är fallet. Men jag vägrar att använda tron på ET som ett slags snuttefilt för att hålla hoppet om att de ska rädda oss usla jordbor från oss själva vid liv.

En som ringde var UFO-Sveriges förre ordförande Christer Nordin som jag inte pratat med på flera år. Vi hade mycket att prata om – och mycket att ta igen på minnesfronten – och jag hoppas att han kan komma med i verksamheten igen. Christer var och är en pärla, en sann entusiast som det nu gäller att slita ur soffans garn.

Kvällen har avslutats med lite putsning på Håkans manus och layout.

Nu väntar sängen.