I dag gjorde vi ett nytt försök att hitta lite trattisar och den här gången gick det bättre. Solen sken och en ivrigt hackande hackspett mötte oss en bit in i skogen. Ofattbart att de inte får ont i skallen även om deras hjärna är upphängd på ett särskilt listigt sätt.

De första trattisarna dök upp redan efter tjugo meter men sedan var det plötsligt tomt igen. Tills både jag och Anneli hittade var sitt ställe, bara tjugo meter ifrån varandra, där det fanns en hel massa. Trattkantareller i all ära, det är ändå flugsvampen som är skogens svampkung. Vackrare svamp är svår att hitta så jag blev tvungen att ta en bild av en stor och en liten medan jag spanade efter godare alternativ.

Jag gillar verkligen att plocka svamp vilket säkert hänger ihop med min övriga samlarnoja.

Kvällen blev ganska lugn. Lite tågstopp och terrorelände men också tid att skriva lite eget som inte var av händelsekaraktär.

Ett intressant samtal måste jag bara berätta om. Vid 18-tiden ringde en upphetsad kvinna och berättade att hennes dotter för en stund sedan hade sett hur polisen grep en man på vägen utanför Gällivare. Dottern hade också sett en gråtande kvinna vandra längs vägen och drog omedelbart slutsatsen att hon måste ha varit den försvunna Gällivarekvinnan som alla tidningar skriver om.

Jag ringde upp dottern som fortfarande var alldeles uppskakad av det hon varit med om. Hon beskrev för mig hur hon sett en kvinna komma gående längs diekskanten på E10 söder om Gällivare. De hade då vänt sin egen bil och kört tillbaka eftersom hon tyckte att kvinnan liknade den försvunna.

När de kom fram till en rastplats så stod en vit Mercedes där och kvinnan befann sig en bit bort, nu med en man som höll hennes händer bakom ryggen på henne. Sekunderna senare kom en polisbil med blåljus i full fart och när den stannat hoppade en polis ur bilen och tryckte ned mannen i dikeskanten.

Kvinnan togs om hand och sattes i polisbilen medan mannen fortfarande låg kvar mot marken. Det verkade onekligen som om dottern blivit vittne till dramats lyckliga upplösning.

Men när jag ringde polisen i Luleå fick jag svaret att det inte alls var den försvunna kvinnan som polisen befriat utan en kvinna som flera personer ringt in att hon skulle ha blivit misshandlad längs vägen från Dokkas. Flera hade sett hur hon misshandlats i eller utanför bilen och slagit larm.

Så jag satte mig och skrev en ny vinkel på händelsen som ju ändå var intressant eftersom det handlade om kvinnomisshandel. Dessutom med ett ögonvittne. Men efter det att jag lagt ut artikeln på nätet kände jag att jag måste ringa ännu ett kollsamtal. Det fanns en del frågetecken att räta ut. Och det var tur att jag ringde.

För när jag pratade med polisen en andra gång så visade det sig att det inte alls rörde sig om en kvinnomisshandel utan tvärtom! Det var kvinnan, som var ordentligt berusade, som hade slagit mannen! Så jag fick helt enkelt avpublicera artikeln.

Anneli i svampskogen.