I dag hade jag klockan ställd på 06.30 för att kunna komma iväg i tid till Håkan i Västerås och sedan vidare till Skoghall där vi två, Per Frisk från tidningen Hälsa och han bärhjälp Rickard Liljedahl (som jag visade mig ha hjälpt med att identifiera ett fenomen på himlen för ett år sedan – världen är liten) skulle ägna dagen åt att tömma Sökarens redaktör Sven Magnussons lägenhet på det mesta. Sven gick ju bort den 24 juni och Håkan och jag hade varit i lägenheten en gång tidigare för att rädda en del av Sökarens arkiv. Nu återstod resten.

Men starten på dagen blev rätt motig. Inte nog med att det regnade (vilket det fortsatte med under hela dagen), vad värre var att Håkans bil plötsligt visade sig helt stendöd. Tanken var att vi skulle köra till Statoil med den för att hämta en kärra som Håkan hade bokat och sedan dra till Skoghall.

Så blev det inte.

När Håkan vred om tändningsnyckel suckade bara bilen och flyttade sig inte en meter. Vi försökte att springa igång den med samma magra resultat. Att kika under huven brukar sällan hjälpa oss okunniga men Håkan trodde ändå att problemet kanske stod att hitta i ett dåligt batteri. Så bort med det. Vilket inte var så lätt.

När det väl var urplockat och placerat i bakluckan på min bil drog vi till en bilverkstad för att dels kolla om batteriet hade någon kräm kvar i sig och dels – om så inte var fallet – köpa ett nytt. Domen blev tydligt: batteriet var stendött.

Med det nya batteriet i bakluckan körde vi glatt tillbaka till parkeringen utanför Håkans lägenhet och stoppade tillbaka det under motorhuven. Sedan var det bara att vrida om nyckel igen och – inte ett ljud. Då återstod bara att bita i det sura äpplet. Jag ringde Per Frisk och frågade om vi kunde hyra en bil istället och det gick bra. Så vi drog iväg (i min bil) till Statoil och förklarade läget- Kärran byttes mot en betydligt dyrare jättelastbil.

Nu gick inte ens detta särskilt lätt eftersom mackens dator bröt samman och till slut stod det två personer framför den varav en mumlade att ”detta har aldrig hänt förut”. Det var då jag förstod att något var i görningen. Något större som vi inte kunde rå på. Till slut fick personalen ta fram papper och penna och bilen var vår.

Resan mot Skoghall gick genom ett evigt regn men fram kom vi, i tid dessutom trots att stopp på McD i Karlskoga som tog en evig tid på grund av min McFeast. Per Frisk och hans medhjälpare var något sena eftersom de hade suttit och gått igen Svens papper med advokaten som också han dök upp efter ett tag. Sedan kom auktionsfirman, mäklaren och lite annat löst folk som vi inte behövde bry oss om. Istället kom vi att ägna de kommande fyra och en halv timmarna åt att bära. Är säker på att jag bar ett par ton.

Men helt stilenligt höll vi först inte på att komma in i Svens lägenhet. Advokaten försökte med nyckel efter nyckel men inget hände. Till slut, när vi nästan hade gettupp, så öppnade sig dörren och vi kunde komma in.

Väl uppe i lägenheten började vi att bära ut de böcker som skulle brännas. Så var Svens vilja. Vi dumpade dem i en container som Per hade fixat dit medan regnet föll. Men det fanns också mycket vi kunde rädda: bokhyllor till AFU, en fax och en kopiator, tidningar och en hel massa annat. Nere i Källaren fanns ett förråd med äldre nummer av Sökaren som vi tog med oss.

Jag tror inte att jag blir så här svettig ens när jag spelar badminton. Hela skjortan flöt och till och med jacka var våt efter någon timma.

Till slut var allt klart. En hel container med skräp blev det, mest gamla trasiga möbler och så böckerna förstås. När vi var färdiga satte vi oss i Svens vardagsrum och pratade lite om Sven. Per Frisk tackade honom och det var en fin stund.

På vägen hem stannade vi till för att tanka utanför Arboga. Men till vår förvåning kunde vi inte hitta tanklocket. Hur vi än letade. Till slut gick jag in och sa till en kille på OK, där vi stannat, att jag skulle hemskt gärna vilja tanka hos dig men jag kan inte. Så han följde med ut för att leta men kund einte heller han hitta locket.

Efter några minuter var i alla fall mysteriet löst. Locket såg ut som en del av plåtpanelen utifrån och man kom bara åt att öppna den om förardörren samtidigt stod öppet. Listigt. Lite för listigt.

Gjorde vi några fynd? Det tycker jag eftersom vi hittade många diabilder och pappersfoton som vi inte såg förra gången. Och tack var att Håkans bil krånglade så kunde vi ta med oss flera stora hyllor till AFU.

På vägen hem hade vi bestämt oss för att käka på någon bra restaurang i Karlskoga. Nu blev det inte riktigt så. Istället hamnade vi på ”Salladsbaren” där vi beställde Huset pizza som visade sig vara mycket god och riktigt stor. Jag tömde i mig två burklar iskall Cola och kände hur vätskebristen var akut efter dagens jobb. Vi gjorde om restaurangens bord till kontor, delade upp en del papper som Per hade fått ta hand om och som kommit till Svens brevlåda.

Sedan körde vi raka spåret genom regnet till Västerås. Ut med allt ur bilen igen, allt som vi så mödosamt hade stuvat in. Ett evigt kånkande, nu till Håkans förråd vilket visade sig passa utmärkt för ändamålet.

Och så var det Håkans bil. När han satte sig i den och vred om nyckeln så startade den direkt! Som om inget hade hänt. Vi drog raka vägen till Statoil där jag lämnade in bilen och tankade upp den. Sedan körde Håkan mig tillbaka till parkringen och vi drog iväg åt var sitt håll. Håkan till en verkstad i Hallstahammar, som han ringt, och parkerade bilen där. Jag mot Järfälla.

När Håkan hade stängt av motorn och för att testa försökte starta den så var den åter tvärdöd.

Nu hoppas jag att den blir reparerad tills på fredag då Anneli ska låna den medan vi är i Storbritannien.

Nu är jag hemma igen efter att ha kört 64 mil och burit ett par ton. Ringde och beställde bastu på av Anneli och satte mig där med en kall Gösser i trettio minuter. Efter en stund fickjag sällskap av Niklas som pluggar på ett stort prov om Sveriges statsskick och vi satt där och ljög i godan ro. Nu är klockan jättemycket och jag ska sova. Gott.

Här slår Håkan till och köper ett sprillans nytt batteri.

På väg med undertecknad vid ratten.

Håkan plockar böcker ur hyllan.

Ser det tungt ut? Håkan hittade en lättransporterad liten sak.

Håkan med Svens anslagstavla.

Håkan och Rickard bär ut en hylla som ska kastas. Ljuset från fönstret en trappa upp kommer från Svens kök.

Per Frisk i källarförrådet där Sökarens äldre nummer förvarades. Förvånansvärt få.