I kväll förvandlade vi oss till fyra soffpotatisar med senaste Indiana Jones-filmen på dvd och ett gäng chips och dipp. En kall Kilkenny gjorde det hela ännu bättre. Indy var så rätt lik trots alla år som gått sedan den första filmen (27 år!) och ingen kan ju förvånas över att utomjordingarna gjorde sin entré den här gången.

Men även om storyn var tunn så var det fart och fläkt och för oss ufointresserade fanns det mycket att le igenkännande för.

I dag var jag också intervjuad i en två sidor lång artikel i veckotidningen Fokus. Hygglig artikel även om journalisten helt missade allt jag sa om den okända delen av ufofenomenet. Så kan det också bli.

I morse fick jag också in en uforapport från klockan 20.55 i går då en man i Stockholm såg en lysande ljuspunkt långsamt vandra nedåt mot horisonten från sitt hem på Liljeholmen. Punkten rörde sig åt väster vilket visar att det inte rörde sig om en stjärna eller planet men som så ofta är när det rör sig om en lysande prick så kan det vara allt från ett avlägset flygplan till en ufoballong.

Kan förbanna mig lite att jag inte slog vännen Kaj, som förutom att han är UFO-Sverige-medlem också är polis och expert på vapen, en signal i går men jag måste erkänna att jag inte tänkte så långt när jag for omkring uppe i Gällivare. I dag uttalade han sig i Aftonbladet om att den mördade Carolin måste ha stått upp när hon sköts till döds eftersom kulan hittades tio meter bort.

Jag ringde givetvis upp både honom och ännu en vapenexpert – som höll med – och skrev sedan snabbt en artikel som lades ut på DN.se – läs den HÄR. Då förstår ni att mycket tyder på att 50-åringen alltså kört en levande Carolin ut till rastplatsen och där skjutit henne. I ryggen. Kanske hade hon försökt att komma undan.

Hela händelsen blir bara underligare och underligare och vi är många som undrar hur det över huvud taget kunde hända och vad som rörde sig i 50-åringens huvud den där dagen. Får vi någonsin svaret?

Pratade med mamma i går som berättade att hon blivit uppringd av en trevlig ung man som sa att han ringde från hennes lokala elbolag. Mannen ville berätta att hon skulle få en månads gratis el som ett slags pensionärsrabatt. Det lät ju bra. Men först måste mamma leta rätt på ett nummer som skulle stå på den senaste räkningen.

Nu hade jag kastat alla betalda räkningar (eftersom hon hade massor) så trots mycket letande, medan mannen tålmodigt väntade i andra ändan, så kunde mamma inte hitta något nummer. ”Har inte ni det då?” undrade hon fullt logiskt. Men det hade de inte sa mannen som lovade återkomma.

När jag pratade med mamma i dag så hade hon på mitt förslag ringt upp elbolaget för att fråga dem ifall de hade någon som ringde runt på detta sättet och erbjöd rabatter. Det hade man inte. Däremot hade flera hört av sig till dem och undrat. Sanningen var att det var en person från ett annat elbolag som på det här sättet försökte lura över gamla till det bolaget. En ren bluff alltså. Då kände jag mig nöjd med att vi hade kastat alla papper.

Dags att sova.