Så har jag skickat i väg de tre sista kapitlen och skrivit mitt förord till boken ”Möten med det okända”. I morgon träffar jag min redaktör och lämnar bilderna på en cd också. Känns rätt bra att vara klar efter några månaders hårt slit. Även om jag nu ska börja med UFO-Aktuellt så känns det faktiskt som om jag vore ledig igen! Inget kvar att lämna – No to go! (Fast det lär väl bli bildttexter och lite annat smått också).

På jobbet skrev jag om en sektliknande yogaorganisation i Danmark men framför allt följde jag minut för minut det våldsamma rånet mot Loomis i Umeå i förmiddags. Det blev en dramatisk resa genom dagen där jag fick söka information på många ställen, genom räddningstjänsten, anonyma brandmän, SOS, polisens presstalesmän, vakthavande befäl, vår fotograf i Umeå, chefen för nationella insatsstyrkan och chefen för Rikskriminalpolisen. Ringde säkert 50 samtal på fem timmar och uppdaterade artikeln hur många gånger som helst. När klockan var 16, och jag borde gått hem (trött i skallen) satte jag mig och skrev om hela artikeln för papperstidningen.

Dagens rysare var annars matbeställningen. Ossi och Anna åkte till Arigato för att hämta vår sushi. Jag hade i vanlig ordning beställt bentolåda som inehåller yakiniku och fyra sushibitar. Men när jag väl fick den var det minus sushi. Inte så kul när man är hungrig och har jobbat som en iller.

Så jag ringde till restaurangen. Där var det en stackars dam som mest kunde säga förlåt men också förklara att de bara var två som jobbade i dag och att hon inte kunde åka till mig med mina saknade bitar. Istället undrade hon om inte jag kunde åka dit och hämta dem. Det kunde jag inte. Jag förklarade att det inte var mitt fel utan deras att jag nu var utan halva min rätt och efter flera minuters diskussion så bestämde sig damen i andra änden för att ringa sin chef.

Tjugo minuter senare ringde chefen som bodde i Upplands-Väsby. Hon pratade ungefär lika lite svenska. Även hon ville att jag skulle åka och hämta bitarna varvid jag förklarade att jag faktiskt inte kunde (rånbevakning pågick) och att det faktiskt var deras jobb att se till så att jag fick rätt mat. Efter en stund insåg chefen att hon nog inte kunde få mig att åka och lovade istället att åka in från Upplands-Väsby till Lilla Essingen för att hämta min mat och sedan personligen leverera den.

45 minuter senare stod hon utanför dörren. I kassen hade hon en låda full med yakiniku och ytterligare en med åtta bitar sushi plus ris och allt som hör till dem båda. Jag tackade glatt och vi tog i hand och allt var hur bra som helst. Tre luncher blev det alltså och jag kunde åka hem mätt och nöjd bara för att starta grillen vid 19-tiden och brassa lite lammstek.

Resten av kvällen har jag suttit och jobbat med boken. Klockan är snart 01 och nu har jag fixat till alla bilderna också. En dvd-skiva håller på och bränns och snart kan jag faktiskt få sova en stund. Inte illa det.