Satt i en tre timmar lång, inspelad intervju med radiomannen Tim Binnall i USA i dag på eftermiddagen. Binnall hade läst på sin läxa ordentligt och hade full koll på både UFO-Sverige och Arkivet för UFO-forskning. De länkar jag hade skickat honom för ett par dagar sedan hade han lusläst och faktum är att den maratonlånga intervjun blev riktigt, riktigt bra. 

Tim var djupt imponerad över det sätt som UFO-Sverige arbetar vilket han påpekade vid upprepade tillfällen under sändningen. Jag fick gott om tid att berätta om ouppklarade fall, vårt sätt att arbeta, vår inställning till ufofenomenet, vårt samarbete med försvaret, AFU:s verksamhet och svensk ufohistoria från 1930-talet fram till i dag. Jag tror inte att vi missade något av vikt faktiskt. Programmet sänds över AM-radio ”kust till kust” som det heter.

Men det var nästan med andan i halsen som jag hann hem till intervjun gick på telefon. Efter att ha läst färdigt de sista 80-talet protokollen från Alingsås ufosällskap som jag skrev om i går så drog jag för att hämta Stefan, vars bil var på service, och sedan till Spånga där vi spelade badminton. Min länga segersvit bröts, inte helt oväntat, och jag fick se mig besegrad med 2-1. Men det var något som jag bar med mig in på banan redan innan den första bollen var slagen. Jag trodde helt enkelt inte att jag skulle vinna en match till, det hade helt enkelt blivit för bra.

Så efter denna självuppfyllande profetia så körde jag hem Stefan igen och åkte vidare till Nordea för att betala en del av Australienresan från mitt konto där samtidigt som jag tog en kölapp på Swedbank intill eftersom jag ville betala det mesta via Visa-kortet så att vi skulle få den försäkring som då ingår. Nordea gick bra men när jag äntligen kom fram på Swedbank så berättade tjejen i kassan att försäkringen inte gäller om man betalar direkt på Swedbanks kontor. Det hade hon läst i ett meddelande nu på morgonen – vilket var tur för oss.

Så det blev till att dra in till Vasagatan i full fart. Klockan var redan mycket och jag hade ju min radiotid att passa. Hittade en p-plats på Centralen och sprang sedan ängs Vasagatan till Australienresors kontor – som givetvis låg högst upp i huset. Nu fanns det hiss men inte ens den körde ända fram utan det var ytterligare en trappa innan jag kom fram till Rod Ferguson och hans personal. Rod fixade inbetalningen snabbt och enkelt och jag passade också på att boka hotell åt oss i Hongkong. Sedan var klockan 14.15. dags att ta sig hem till 15.00.

Klockan 14.45 hade jag inte så långt kvar utan hann till och med stanna på kondiset i korsningen Ekvägen och Skälbyvägen för att köpa en smörgås. Första födan sedan frukost. När jag väl var hemma hade jag en ocean av tid kvar, hela sju minuter. Tog fram ett glas vatten, bad grabbarna svara i min mobil och stängde dörren om mig. På slaget 15 ringde Tim Binnall.

Efter att ha lagat mat åt barnen och mig själv (Anneli är borta) så har jag tagit en paus och såg färdigt på Mel Gibsons ”Apocalypto” om mayaimperiets sista år. Eller rättare sagt, ett slags de onda jagar hjälten som slår ihjäl alla och klarar sig-film – fast i djungelmiljö. Inte så dum trots en del tveksamma avsnitt och visst gick solförmörkelsen alldeles för snabbt.

Nu håller jag på att gå igenom alla fotnötter i min nya bok som min redaktör har mejlat mig. Tar en stund. Sedan är det natti-natti eftersom det är uppstigning 04.33 i morgon. Klar nu. Klockan blev 23.

Sist en bild på Markus och den ljusstake han gjort i metallslöjden. Snygg tyckte jag och Anneli. MVG från oss!