Sa ar vi i hjartat av Australien efter att ha akt rakt ned fran Darwin i nagra dagar. Landskapet har langsamt forandrats med allt farre trad och mera okenlikt. Vi har verkligen haft nytta av bilen som vi fick istallet for den som vi skulle ha, den ar riktigt skon att glida fram i med en hastighet av 130-140 kilometer i timmen vilket ar den normala topphastigheten pa vagen ner.

Nu har vi installerat oss pa YHA i Alice Springs och harifran aker vi tidigt i morgon till Uluru, 400 kilometer vasterut. Dar ska vi bo ovar natt och klattra upp pa denna fantastiska klippa som lyser rod mitt i oknens platta landskap. Det vasterlandska namnet Ayers Rock anvants allt mera sallan.

Det mesta som ar sten ar rott som blod har. Sandstenens jarn har oxiderat och hela Australiens bergskedjor haller pa att – langsamt – vittra sonder. Men vackert ar det.

I dag stannade vi till i Wycliffe Well som ar en riktig ufostad. Eller stad… Egentligen bestar platsen bara av en vagkrog och campingplats. Men allt gar i tefatens tecken med aliens och tefat malade pa alla vaggar och fullt med urklipp uppsatta inomhus. Tva gastbocker dar folk kan skriva in sina observationer finns ocksa.

Mannen som ager stallet berattade att det ofta kommer hit ufointresserade for att spana over det platta landskapet och att manga ser saker, inte minst grona ljus. Sjalv tror han att det ror sig om utomjordingar som overvakar vara manskliga aktiviteter.

Han kom hit for 25 ar sedan och det har gjorts observationer sedan efter andra varldskriget.

Jag berattade om UFO-Sverige och om AFU och fick en mugg med en utomjording som inne. Kopte ocksa nagra vykort innan vi lamnade det som kallas Australiens Roswell.

I Alice Springs agnar vi de forsta timmarna at att planera resten av resan som inte ar lika bokad som den forsta delen. Vi kommer bland annat att bo under jorden i opalgravarstaden Coober Pedy men ska kanske ocksa ta oss ut i annu en nationalpark, helt annorlunda an Kakadu. Om vi bara kan fa svar pa det nummer vi ringer. Men det ordnar sig nog.