Dagens mål var Titanic-utställningen i Båthall 1 mellan Gröna Lund och Vasa-museet. Jag och övriga grabbar tog bilen in medan Anneli åkte kommunalt från jobbet. Lena gick på stan och ägnade sig åt sightseeing istället. Men hon missade något. Utställningen var riktigt bra och betydligt häftigare än den förra på Sjöhistoriska (som också arrangerade den här) år 1997.

Eftersom det var fotoförbud så ringde jag i förväg och ordnade tillstånd vilket var klokt eftersom det fanns mycket att se. På bilden ovan ser ni Markus med kusinerna Emil och Rasmus som lyssnar till den inspelade guiden medan de tittar på en bild av Titanic.

Utställningen gick över två våningar och var riktigt omfattande. Alla fick var sitt set med lurar och en apparat att hänga runt halsen där en berättarröst guidade genom hela utställningen. Utan lurar var det nog svårt att få något utbyte. Men allt var mycket pedagogiskt upplagt och det rådde aldrig någon tvekan om var man skulle vända sig.

Det fanns mycket intressant att se på. En del originalföremål från själva fartyget, många brev och anteckningar och en rad mycket fina modeller gjorde utställningen riktigt bra. Själv har jag ju ett visst förhållande till Titanic eftersom min mormor Emilia Karolina Johansson (senare Bohlin) hade kommit hem till Sverige och skulle åka tillbaka till USA med Titanic. Men eftersom en av hennes systrar fick barn så stannade hon hemma lite längre och missade därmed att resa med det dödsdömda fartyget. 

Det är svårt att inte undra om jag själv hade funnits i dag om mormor verkligen hade åkt med den gången.

Under besöket på utställningen sprang vi dessutom på Dan Mattsson från Nyköping som var där med sina två pojkar. Det var ett tag sedan vi sågs så det var trevligt att prata en stund. Dan jobbar tillsammans med Carl-Anton Mattsson i samman stad med bokförlaget Parthenon som just nu är i färd med att ge ut Håkan Blomqvists andra bok.

När vi kom hem fixade vi till en måltid på grillade, hemgjorda hamburgare med fetaost och oliver som tillsammans med Lenas ratatouille blev underbart. En stund framför teven och filmen ”The Commitments” avrundade det hela.

Sent i kväll fick jag beskedet om att Peter Caspersson i Linköping gått bort. Peter var en gammal UFO-Sverige-medlem som jag träffade i Stockholm så sent som den 1 juni. Vi pratade en kort stund före Robert Hastings föredrag. Nu fick jag ett mejl från en vän till honom som hade hört mitt namn nämnas och undrade om jag visste att han hastigt hade gått bort. Det visste jag inte och jag hoppas kunna ringa till vännen i morgon för att få veta vad som egentligen hände.

Peter jobbade på en andra bok om matematiken bakom Cheopspyramiden och de gåtfullheter som han tyckte sig se i den. Hans första bok hette ”Den matematiska nyckeln till Guds namn” och kom 2005. Nu ville han gå vidare. Peter var en mycket skarp hjärna som visste vad han räknade på och även om jag tror att han övertolkade sina siffror så var det sannerligen inget fel på matematiken bakom hans sökande.

Det är tråkigt att han är borta.