Har haft Bibliotekstjänst nya katalog liggande i hyllan några dagar men när jag gick igenom den så såg jag att min bok ”Berättelser om det okända” precis kommit ut som talbok. Alltid roligt eftersom den når en annan publik.

I övrigt så håller vi som bäst på att städa. Lena och Mikael packade bilen full med pojkarna och packning och gav sig iväg mot Dunderhult strax efter lunch. Markus klipper gräsmattan och jag har bäddat rent medan Anneli sliter med ogräset. Dagens stora nyhet annars är att Niklas ringde från Kiruna. Han hade lagt kvar mobilen i scoutstugan innan de åkte eftersom han inte ville tappa bort den. Inte konstigt att det har varit svårt att få tag på honom…

Nå, de hade bara haft 2-3 dagar med regn under alla tio dagarna och bestigningen av Kebnekajse hade gått galant. Nu ville han ha antingen tacos eller sushi när han kommer hem i kväll. Det blev sushi eftersom ingen av oss orkade börja fixa med tacos. Jag åkte iväg till Spånga för att spela sista badmintonmatchen med Stefan på ett tag och det blev en jämn historia. Vann första set och fick traditionsenligt stryk det andra. Sista och avgörande gick till 13-13 innan jag lyckades få med mig de två sista poängen och vinna matchen.

Vi var ordentligt trötta efteråt. Dessutom gick en sträng av på mitt racket nästan med det samma så jag fick ta till reserven som väger något mer vilket ställde till det en del under första set. Men, som sagt, det gick ju bra ändå.

Efter matchen åkte jag till Brommaplan där sushibaren Kirin hade öppet. Allt ute åt vårt håll var stängt. Plockade upp fyra lådor med sushi och sedan hem för att byta ut dem mot Anneli och vidare till Arlanda där vi plockade upp Niklas som kom med planet från Kiruna 19.50. Efter at ha väntat en bra stund så kom de alla åtta. På bilden ovan ser ni: Niklas, Ludde, Anders, Petter, Thomas, Josefine, Arvid och Emma.

Niklas var trött, lite hostig men mycket nöjd med det han fått se och vara med om längs Kungsleden och på toppen av Keb. ”Som ett vykort”, sa han. Så åkte vi hem och åt vår sushi efter att ha hämtat upp telefonen och lämnat lite annat på Vårdkasen.

Har svarat på en massa mejl i vanlig ordning. En stackars tjej blev rädd sedan hon läst att en asteroid ska krocka med jorden den 21 december 2012 och jag fick lugna henne. Nils-Olof Jacobson skickade en länk till filmen ”Moon Rising”, en supervinklad och konspiratorisk film signead den inte särskilt duktige ufologen Joe Escamilla. Filmen ska visa hur rymdsonden Clementines bilder från månen har manipulerats genom att Nasa suddat bort stora motorer (ja, faktiskt!) och annat på dem. På en bild påstår Joe E och de andra bakom filmen att man till och med ser en utomjording stå! Samtidigt påstår de att motorn som blurrats bort är större än hela Los Angeles. Det skulle så vitt jag förstår betyda att utomjordingen i sig är stor som minst ett kvarter. Detta idiotiska misstag är det uppenbarligen ingen som märkt utan filmen puttrar glatt vidare.

Samtliga bilder i filmen består i själva verket av en stor mängd enskilda bilder sammanfogade i en mosaik, ett vanligt sätt att producera bilder från rymden med. Vad är det då för blurrade områden som syns? Eftersom en del av bilderna som Clementine tog var av mycket hög upplösning medan andra var av lägre, så hände det att vissa områden inte täcktes in av de skarpare bilderna. Då använde man foton med lägre upplösning och det är de som sticker ut som oskarpa. Till en början med. Den karta som oftast påstås vara originalet  gjordes i all hast och ersattes senare av en högupplöst. Senare har alla högupplöstabilder använts och en karta med alla detaljer synliga publicerats. Där finns inga anomalier eller ”motorer”!

Det är minst sagt billigt att marknadsföra en film som ”Moon Rising” som att det skulle röra sig om en mörkläggning utan att förklara detta. Tyvärr är det ofta så här dessa spekulativa och oseriösa ufologer arbetar. Escamilla tillhör absolut toppen av det gänget.

En sista samling innan alla åker från Arlanda.