Passar väl alldeles utmärkt att sommarblogga i mobilen i dag när jag ändå har namnsdag. Vi är ett antal DN-journalister som skriver var sina inlägg under ungefär en månad i valfritt ämne. Mitt ämne blev månlandningen för 40 år sedan. Vill ni inte slå på mobilen så kan ni läsa mitt miniepos här på nätet.

Förmiddagen har ägnats åt att skriva klart intervjun med Christer Fuglesang, tvätta och fixa mat åt mig och Markus. Känner mig fortfarande seg och har säkert en lätt infektion någonstans men den ska väl släppa. Snart är det dags att ge sig av till bussen för vidare transport till jobbet.

Dagen på jobbet gick i Michael Jacksons tecken. Ägnade fyra timmar åt att bevaka hans minnesceremoni i Los Angeles i form av ett direktreferat. Detta efter att ha skrivit en Kinatext åt papperstidningen. detta sammantaget gjorde att jag aldrig hann gå och äta utan fick leva på goda kamraters smulor; ett par tomater, ett äpple, en banan och en flaska drickyoghurt.

Först efter 22 kunde jag gå iväg till 7-Eleven och köpa mig en macka och burk cider.

Passade också på att ringa Bevan Berthelsen som fyller 71 år i dag. UFO-Sveriges gamle ordförande låter fortfarande ung och pigg och han hoppas dyka upp på den kommande fältundersökarkursen, åtminstone under en dag, säger han.

Fuglesang-artikeln hittar ni på DN.se och en kortkort-version i papperstidningen i morgon. Såg att en person hade länkat sin blogg till rymdschacket. Och jag måste erkänna att jag blev alldeles kall när jag gick in på den. Bloggaren hade nämligen konsekvent skrivit ”rymnden” och alla som har följt den här bloggen vet vad det innebär. Senast en artikel av mig innehöll ordet ”rymnden” hade en ordblind redigerare skrivit fel i en rubrik plus en bildtext. Detta upptäckte några skribenter på Flashback som raskt skapade tråden ”Clas Svahn och rymnden”.

Där diskuterades varför jag, som ju ska kunna något om denna del av vår omgivning, inte kunde stava till rymden. Det kunde jag ju och gick till sist in och förklarade vad som hade hänt. När jag såg ”rymnden” dyka upp ur mörkret igen så var jag faktiskt tvungen att gå igenom hela min text utifall att det var jag som hade blamerat mig. Men det var det inte. Skönt. Ingen vill ju bli en tråd på Flashback.