Så kommer det ännu en teori om vad det var som kraschade i öknen utanför staden Roswell i New Mexico 1947. Den här gången är det inte ett flygande tefat, inte en väderballong, inte en hemlig spionballong och inte några människoliknande dockor som amerikanska försvaret släppt ned från hög höjd.

Nej, den här gången är svaret ännu knepigare och passerar, som jag ser det, gränsen för det trovärdiga. Det är brittiska Telegraph som skriver om en ny bok av författaren Annie Jacobsen med titeln “Area 51″. Och Jacobsen sparar inte på krutet. Hon påstår att det som kraschade i New Mexico var ett specialkonstruerat flygplan från Sovjet. Ett plan som fjärrstyrdes från ett annat flygplan.

Ombord på det lilla planet fanns ett antal “alien-liknande barn” i 12–13-årsåldern som placerats där av den mest fruktade av alla läkare i historien, Joseph Mengele, “Dödsängeln från Auschwitz”, i samarbete med en annan av världshistoriens största massmördare, Joseph Stalin.

De båda hade fått inspiration från Orson Welles berömda radioutsändning 1938, då han dramatiserade H. G. Wells “Världarnas krig” och tusentals amerikaner trodde att det var på riktigt. Precis den paniken ville man uppnå.

Uppgifterna ska komma från en anonym person som jobbat inom Area 51 och något annat än dennes ord finns inte som bevis. Och då ska man veta att det finns fler som säger sig ha jobbat där och som har avslöjat att det minsann var utomjordingar som störtade.

Kan vi då lita på detta nya avslöjande? Knappast. Man måste ju fråga sig varför amerikansk radar inte upptäckte de två flygplanen på väg in i landet. Men framför allt måste man fråga sig vilken trovärdighet Annie Jacobsen själv har. Inte så mycket.

Jacobsens journalistiska förmåga kan ifrågasättas. I en artikel, “Terror in the skies, again?”, berättade Jacobsen för några år sedan hur hon själv blev vittne till hur 13 misstänkta terrorister genomförde en övning ombord på ett plan på väg mellan Detroit och Los Angeles den 29 juni 2004. En övning som enligt henne syftade till att träna inför ett kommande bombattentat. Artikeln väckte stort uppseende och Annie Jacobsen fick några minuter i strålkastarljuset.

Men de 13 friades på alla punkter efter en omfattande undersökning av FBI och Federal Air Marshal Service och myndigheterna slog fast att Annie Jaobsen “hade överreagerat”. De 13 var inte terrorister utan musiker från Syrien. Läs gärna hela historien på Snopes.com.

Det ser inte ut som om Annie Jacobsen har lärt sig av den läxan när hon nu åter litar på sin magkänsla. Överreagerat är nog bara förnamnet den här gången. Kanske luktade det lite för mycket god pr för boken.

Själv har jag ägnat en stund av dagen åt att intervjua en före detta marin helikopterpilot som i mitten av 70-talet mötte ett okänt föremål inte långt från den norska gränsen, fast på svenskt territorium. Piloten flög bara tjugo meter över marken i mörker, men med en strålande fullmåne, då ett spolformat föremål plötsligt flög förbi honom – under helikoptern.

Vittnesmålet är mycket intressant, inte minst för oss som deltog i de två UFO-Sverigeprojekten i Värmland 2002 och 2004 och då intervjuade en rad personer som sett liknande föremål fara fram på låg höjd. Jag hoppas få möjlighet att träffa piloten senare i sommar.

Har också tagit ett ordentligt tag i pappershögar och datorikoner, städat, kopierat och sorterat. Så här när ett stort bokprojekt är klart så är det mycket som måste organiseras för att ge plats åt nya papper och dokument. Lite trevlig terapi som bara kräver tålamod och inte så mycket intellektuell insats. Så nu när jag sitter och tittar på melodischlagereländet hemma i tevesoffan så har jag med mig en hög danska UFO-Nyt som jag river artiklar ur och stoppar in dem under rätt flik i rätt pärm så att de ska gå att hitta när jag väl en gång behöver dem.

Och så var det slut. Sverige kom trea (jag tippade femma) och så måste vi lära oss att stava till Azerbajdzjan. Jösses, vem hade kunnat tro det.