Det finns ju gränser för allt. Och en av de gränserna har nu överskridits med råge av 89-årige Harold Camping i Kalifornien. Som de flesta av er märkte så slog hans förutsägelse om att joren skulle gå under den 21 maj i år, alltså i lördags, inte in. Något som uppenbarligen bekymrade Camping en del som gick under jorden själv istället.

I går sa han till medierna att han var förvånad över att inget hade hänt. Samtidigt stod många av hans församlingsmedlemmar bokstavligen på gatan utan vare sig pengar, jobb eller bostad. Allt hade de efter typiskt sektmanér gjort sig av med när ledaren så krävde.

Camping själv säger nu enligt nyhetsbyrån AP att han hade räknat lite fel. Nytt datum för jordens undergång blir den 21 oktober. Att han därmed försätter människor i samma situation igen bekymrar honom inte ett dugg och kanske hoppas han bara att han själv ska ha gått ur tiden innan det blir dags för nästa bortförklaring.

Några av Campings församlingsmedlemmar sa i går att de såg det som hänt som en prövning från Gud för att testa deras tro. Att det bara handlar om mänskligt önsketänkande och blind auktoritetstro föll dem aldrig in.

På tal om konstigt folk så ringde jag en ingenjör i Kolsva i dag sedan vi kommit överens om det för tre veckor sedan. Mannen skulle hjälpa mig med att försöka hitta uppgifter som kunde leda till ett slutligt svar på det så kallade Väddöfallet då två män i bil såg ett föremål svepa ned över en väg, fick motorstopp och sedan hittade en metallbit liggande på vägen.

När jag ringde honom senast var han glad och positiv och lovade hjälpa mig. Vi skulle ses innan månadens slut och bland annat besöka ett arkiv där det kunde finnas uppgifter. Dessutom skulle han leta efter en liknande metallbit som han hade hemma. Men nu när jag ringde var han sur och tvär och efter en minut slängde han på luren i örat på mig när jag ställde en vänlig fråga till honom.

Man blir aldrig klok på folk.

Trevligare var det att prata med änkan efter den Drakenpilot som jagade ett ufo utanför Öland 1977. Hon skickade mig två bra bilder på sin man som jag nu har skannat in och skickar tillbaka. Vi pratade en stund och hon var glad att någon var intresserad av händelsen.

När alla var hemkomna nu på eftermiddagen så tog vi bilen in till boulebanan i Rålambshovsparken för att träffa Annelis bror Thomas som är i Stockholm på kort besök. Vi delade upp oss så att jag och Anneli mötte Niklas och Thomas vilket såg alldeles utmärkt ut de första fyra rundorna då Anneli och jag gick fram till en 4–0-ledning. Men sedan gick det bara utför. Grabbarna spelade upp sig och vips hade vi fått stryk både den första och en andra matchen. Men trevligt var det!

Ni kan se hela boulegänget på bilden här ovan.

Efter avslutat match så vandrade vi iväg till en indisk restaurang några kvarter bort dr alla utom jag åt. Själv satt jag med en stund och tog en Taj Mahal av sedvanlig utspädd indisk sort innan det blev buss 4 till Marie Laveau, en restaurang på Hornsgatan 66 där DN.se skulle ha middag.

Det blev en trevlig tillställning med mycket prat och väl tilltagna portioner. Ni kan se hela gänget här nedan. Att vi träffas över skiftgränserna tillhör sällsyntheterna. Satte mig tillsammans med folk jag nästan aldrig ser rökan av annars: Robert, Mathilda och Ossi. Och till vänster om mig satt Björn, vår chef. Det blev fyra timmars trevligt umgänge med frågesport av det svårare slaget signerat Kalle Holmberg.

Gick vid 23 efter att haft kul och ätit gott. Hemma 00.20! Så är det att bo i suburbia.

Hela gänget (nästan) samlat vid ett långbord.