månadsarkiv: april 2012

Badminton och packning

Efter att ha kommit i säng efter 03 i natt vaknade jag före 10 och packade min väska för att åka och spela badminton med Stefan ett par timmar senare. Anneli är ledig i dag, Niklas hemma några timmar innan skolan väntade och Markus fortfarande borta hos kompisar och lanar. För min del väntar bokskrivande när badmintonmatchen är avklarad.

Badmintonen blev ömsom vin och ömsom vatten. Första set är inget jag vill minnas och jag är bara glad att jag inte fick stryk med 15–1 som risken var ett tag. Men i andra set repade jag mig och lyckades vinna och det var faktiskt en del bra bollar där. Tredje och avgörande gick det min väg så jag lyckades faktiskt ta hem det med 15–8 så nu leder jag med 7–4 i matcher i år enligt Stefans statistik. Belöningen blev en kokt med bröd efter det att vi hade duschat.

På vägen hem ringde Anneli och hade lunchen klar, skinka med ugnsstekt potatis som smakade hur bra som helst.

På eftermiddagen ringde Daniel Ingsten, som intervjuade mig på DN för en tid sedan, och berättade att han nu hade så mycket filmmaterial om Gösta Carlsson att han skulle göra tre olika filmer om honom. Men han ville komma hit för att gå igenom det material som jag har och som finns på AFU, så det ska jag hjälpa honom med.

Lite senare fick jag hjälp av Markus med att packa bilen inför morgondagens resa till AFU där vi ska hålla styrelsemöte i UFO-Sverige. Nu är bilen fylld med böcker som jag räknar med ska placeras i en ny lokal som UFO-Sverige har erbjudits där.

Niklas var hemma en stund men gav sig iväg till en kamrat och missade kvällens tacosmiddag. Till den drack jag den flaska med belgisk öl, den Maredsous som jag fick av Bosse i går. Och den var väldigt bra. Jag kommer utan tvekan att köpa den till mig själv vid något annat tillfälle. Efter maten blev det en stund i soffan med Anneli för att titta ”Hämnden” med Mikael Persbrandt som visade sig vara en skrämmande och bra film, värd sin stund i soffan.

Sedan blev det två timmars arbete med kapitlet om Korpelasekten där jag lyssnade igenom ett långt band med sonen till sektens ledare, Erling Siikavaara, som jag pratat ett flertal gånger med. Det är synd om Erling som har fått leva med frågorna och anklagelserna om hans far i hela sitt liv. Flera gånger under vårt samtal berättade Erling hur dåligt han mår av att prata om det och att det nu återigen ska komma något i tryck om rörelsen. Men vad ska jag göra, annat än att försöka återge också hans bild. Korpelarörelsen är ett historiskt faktum och förtjänar att belysas också 70 år efter dess storhetstid. Trots allt har vi bra kontakt och Erling bjöd mig att komma och hälsa på när jag har vägarna förbi.

Och så snöar det igen. Stora flingor gör sitt bästa för att täcka bilarna och asfalten omkring dem. Hela gräsmattan är också vit. Det räcker nu.

Loading