Upp klockan 06 och sedan lätt frukost i Valentines kök innan vi drar upp mot Margaret Fry i Abergele i norra Wales, en resa på fyra timmar ungefär. Vi såg verkligen fram emot att träffa den gamla ufologen som varit med i många herrans år och som jag bara haft kontakt med på telefon tidigare. I London fortsätter Anders och Carl-Anton att packa Fortean Times arkiv och i går hade de fatt ihop 135 lådor. Inte illa!

Resan upp genom England och Wales blev lugn, solen sken i vanlig ordning och det fina sommarvädret fortsätter. Margaret Fry tog emot oss med öppna armar sedan vi parkerat på uppfarten till hennes bungalow. En kort rundvandring i trädgården tog oss sedan in i huset där vi satte oss och pratade en stund. Men framåt 13 så packade vi in oss i bilen alla tre för att köra tio kilometer upp i de gröna kullarna för att äta på puben The Red Lion på Swan Square i Llanfair Talhaiarn.

Vi sate oss inne eftersom det är 27 grader ute gassande sol utomhus och Margaret bjöd oss på det vi ville ha. Både jag och Håkan tog det lokalt slaktade lammet som smakade underbart gott och sedan berättade Margaret för oss om sin uppväxt på kanten av Himalayamassivet i det som nu är Pakistan men som då var Indien.

När vi återkom till hennes bungalow slog jag på bandspelaren och ställde lite frågor men vi kikade också igenom hennes boksamling som hon till största delen hade tänkt att ge till en ufointresserad släkting när hon själv inte längre behövde den. Till oss hade hon packat ihop en del tidskrifter men jag lyckades också få henne att ge oss några böcker som jag tror att AFU kanske saknar.

Hon hade en hel del annat också men det hade hon inte bestämt vad hon skulle göra med ännu, kanske kan vi få mera nästa gång sa hon.

Tyvärr verkar hela hennes arkiv med uforapporter ha gått förlorat, vilket åter visar vikten av att låta AFU ta hand om sådant material och bevara det. I hennes fall hade hon lånat ut det till en vän för att hon skulle skriva en bok men så bröt hon med sin man, skilde sig och flyttade och vad som sedan hände med rapportarkivet vet Margaret inte. Vännen svarar inte längre på telefon eller brev och Margaret fruktar att hon skäms för att hennes före detta man har förstört rapporterna i samband med den uppslitande skilsmässan.

Efter besöket hos Margerat siktade vi in oss på Doncaster, en flera timmars bilresa genom Wales och forbi det mycket hårt trafikerade vägnätet söder om Manchester och sedan över The Peak District, där vägarna är krokiga som rastalockar och terrängen kuperad som en berg och dal-bana. Det tog 45 minuter längre tid än vad jag hade räknat med och då hade jag ändå tagit till ordentligt.

Nar vi kom fram till Doncaster och Dave Sankey och hans fru Erica, som fick en flaska hjortronlikor av oss (inhandlad av min Anneli) väntade en god måltid. Dave hade lagat en underbar Shepard’s Pie och Erica bjöd på mintkaka med färska jordgubbar. Men det var det fina ufomaterialet som Dave gav oss i form av två stora lådor som var bäst trots allt. Vi stod länge i hans garage och plockade igenom lådorna för att se vad allt var. Och mer kommer nästa år har han lovat.

Sent om sider drog vi sedan söderut till Chesterfield där jag bokat rum för natten. Och efter mycket letande hittade vi The Lockoford Inn, den B&B som jag bokat. Vi var de enda gästerna men puben, som bjöd på levande musik så att golvet skakade, var full med folk fram till 23.30.

Portieren var mycket mån om att vi skulle ha det bra och innan vi lade oss beställde vi frukost till klockan åtta i morgon bitti.

Dave Sankey visar mig vad som göms i lådorna.