AFU tor och Mats bok ute

Så ser den ut.

I dag fick jag en liten låda med min tidigare arbetskamrat (numera enbart kamrat) Mats Areskougs välundersökta och riktigt intressanta – för att inte säga lärorika – bok ”125 udda sevärdheter i Sverige” där jag fått nöjet att skriva ett litet förord. mats är en vandrande kunskapsbank när det gäller udda platser som är värda att besöka och att lära sig mer om.

Historierna är riktigt intressanta även om själva platsen ibland kanske är lite sparsmakad när det gäller saker att se på. Men med bra koordinater till varje sevärdheter och med boken i handen är det bara att ge sig ut för att lära sig om Sveriges mindre kända historia. Men ack så viktiga.

Ni kan köpa den här även om klantskallarna på Adlibris inte har lyckats stava mitt namn rätt. Svårt att läsa innantill tydligen.

Många bilar var det.

Nå, min dag startade med att jag packade bilen full med diabilder och några kassar böcker för att i det strålande vädret köra till Nyköping och hämta Carl-Anton. Vägen dit blev långsam sedan en bil fått motorstopp i den vänstra filen på motorvägen vilket verkligen ställde till det. Blev 25 minuter sen på grund av det.

Men sedan bar det av till AFU. Längs vägen pratade jag ömsom med Thomas Michanek och ömsom med Håkan Ekstrand för at hitta ett bra sätt att meddela alla som betalat in sin prenumeration på UFO-Aktuell och/eller Rapport-Nytt precis efter det att nummer 1 skickats ut, att de i några fall kommer att få det numret utskickat i efterskott (om de betalade i närtid) eller får betala portokostnaden och få numret postat sedan pengarna kommit in.

End el av AFU:s diabildssamling.

På arkivet bar Carl-Anton in kasse efter kasse med dialådor som jag sedan ordnade i ett antal hyllor bakom Leif där han sitter och skannar. Och som den flitige och noggranne skannare han är så gav han mig pärmen om Gösta Carlsson och Cernelle, som jag fick låna i Ängelholm av Göstas släkt, i retur – nu skannad. Det finns många fina bilder på Gösta och hans bror Eric i pärmen.

Gösta och Eric Carlsson.

Den här ovan är bara en av dem och visar de båda bröderna i övre maskinhallen på pollenfabriken i Vegeholm 1954.

Jag och Carl-Anton på AFU HQ.

När vi var klara på AFU körde jag och Carl-Anton till Max för att äta lunch och sedan till andrahandsbutiken Ge för livet där jag hittade ett par böcker för AFU. Men annars inget av värde.

På andrahandsbutiken.

Innan vi lämnade Norrköping lämnade vi av den stora teven, som är en utmärkt monitor om man vill prata inför en grupp, på förrådet som börjar fyllas på allt mer.

Det har alltså varit en riktigt solig och fin dag och skönt att köra bil då. Lämnade i alla fall av Carl-Anton hemma i Nyköping och passade på att köpa en liten lammstek på Coop där plus några påsköl innan jag själv körde hem och lastade ur bilen. Men det återstod i alla fall en liten utflykt till innan jag kunde slå mig ned hemma och jobba vidare med en massa diabilder. Nämligen att hämta ut paketet med fem exemplar av Mats Areskougs bok som ni alltså kan se här överst.

Efter det var det skönt att slå sig ned med en pizza framför teven. Och sedan ett par timmars bildjobb för att få bort alla diabildslådor som jag har haft hemma. De hamnar på AFU vid nästa besök som bli den 7 april då vi har ett möte med kommunen.

Allra sist på kvällen lyssnade jag på tre fullständiga dönickar som i SVT kommenterade uppskjutning av Artemis mot månen. Vilka stolpskott. Hade inte koll på något utan pratade bara strunt. Jösses. Har inte SVT några som vet något om Apollofärderna och om det som händer nu? Så sorgligt.

En av de mer observanta i trion noterade att det fanns något högst upp på raketen och att det var ett slags räddningstorn som kunde skjuta bort astronauterna från raketen om det gick åt skogen. En av de andra frågade då om detta hade funnits förut, men ingen visste (trots att Apolloprojektet hade det på varje raket) men de var rörande överens om att ”det var bra” att astronauterna kunde rädda sig.

”Vad hände nu?”, frågade en av de tre i studion. Och ingen visste. Sannolikt det sämsta jag sett på år och dag. 00.42 orkade jag inte lyssna på de tre klantskallarna längre. Skämskuddarna räckte inte till längre.

Loading