När jag kom till jobbet var det den tragiska händelsen på Kolmårdens djurpark som var i fokus. En djurskötare hade bitits ihjäl av åtta vargar inne i det hägn som hon så ofta hade jobbat i. Jag lyckades få tag på insatsledaren på räddningstjänsten i Östergötland, något som mina kollegor inte hade lyckats med under dagen.

Men sedan började problemen. Ingen på Kolmården ville prata med pressen. Alla, inklusive den pressansvariga, stängde av sina telefoner. På hemsidan stod det inte ett ord. Det är inte så det ska fungera. Jag fortsatte att söka vd:n med en idiots envishet och till slut lyfte en kollega på hans telefon! Den var alltså på, åtminstone en stund. Hon lovade se till så att jag skulle bli uppringd.

Två timmar senare hade ingenting hänt men till slut ringde en pressansvarig för Parks and resorts, som äger Kolmården, och sa att jag skulle bli uppringd av vd:n. Det blev jag inte men trettio minuter senare ringde koncernchefen och styrelseordföranden i Parks and resorts, Jan Roy, och gav mig en kvart. Det tackar jag för. Artikeln hittar ni här.

Hemma har jag inte hunnit med så mycket annat än att sortera en massa papper. Eftersom jag kom i säng först 03.00 så vaknade jag sent. Det blev i alla fall en god lunch med familjen eftersom Anneli hade bakat en paj.

Lite jobb blev det också. Eftersom japanska polis grep den siste av de efterlysta medlemmarna från Shoko Asaharas Aum Shinrikyo-sekt i fredags så satte jag mig och skrev om slutet på det kapitlet till min nya bok. Det var verkligen i sista minuten som han greps och det var bra att jag hann få med det i boken som fortfarande befinner sig på korrektur.

Anneli körde mig till Vällingby i det lättande regnet och sedan satte jag mig på tunnelbanan med Stephen Hawkings och Leonard Mlodinows ”Den stora planen”. Jag är ingen Hawking-fan trots att de flesta säger sig vara det. Mycket av det han (och hans medförfattare) skriver har redan stått i andra böcker och ofta är det inte särskilt lätt att begripa. Men jag äser boken ändå eftersom ämnet intresserar mig.

På jobbet skrev jag en blogg om Ebbe Schöns självbiografi, betydligt enklare att hänga med i!

Fick gå ner och äta på La Barca alldeles solo eftersom det tog så lång tid för Kolmårdenfolket att höra av sig.

Framåt kvällen fick vi ett tips om att en svensk-kurdisk artist skulle ha gripits i Turkiet. Något som upptog mitt intresse någon timme. Det var inte alldeles lätt att reda ut vad som hänt men med hjälp av Facebook, tipsaren och svenska UD så gick det. Serhad Ayaz greps av polis men släpptes sedan.

Nu är det slut på de här fem arbetsdagarna. Ledig fyra.