För en timma sedan (16.30-tiden) kom vi tillbaka från den plats där Hilary Evans och hans maka Marys aska spreds för vinden, Wittenham Clumps, några mil utanför Benson inte långt från Oxford. Deras dotter Valentine tog oss till denna fantastiska plats för att vi tillsammans skulle kunna minnas dessa två underbara människor. Och för att visa Hilary att vi verkligen menade allvar med vårt besök öppnade Valentine var sig god ale åt oss och vi skålade till de bådas minne medan regnet strilade på våra paraplyer.

Men snart upphörde regnet där vi stod nära toppen på en enorm anläggning byggd  för kanske 4.000 år sedan, en jordhög med omgivande vallgrav enormt mycket större än Silbury Hill och Avebury. Att säga att Carl-Anton var imponerad är en klar underdrift, särskilt som det fanns en nästan lika stor alldeles intill.

Dagen började bra och redan före 08 fick jag ett mess från AA som sa att de var på väg med en tekniker till Bob Rickards gata för att byta den trasiga säkringen och åter få igång navigatorn. Trots att hyrfirman inte hade lagt med bilens handbok så lyckades teknikern med hjälp av sin egen dator plocka rätt på vilken säkring det rörde sig om och snart funkade allt. Snyggt och snabbt jobbat!

Före 09 rullade jag och Carl-Anton iväg i vår stora Ford Kuga, nu med sikte på en bensinmack för att fylla tanken. Sedan upp på North Circular och via M11 till M25 och sedan av till Rickmansworth där vi bestämt träff med Edwin Joyce, FSR-redaktören. Vi kom dit redan före 10, en timma för utsatt tid, och dessutom visade det sig att Edwin hade en patient, han är kiropraktor, så det skulle dröja till 11.30 innan han kunde komma loss.

Vi tog bilen ner till Mars & Spencers parkering där vi hittade en plats där det var gratis att stå i två timmar. Sedan gick vi in i butiken och kikade. Jag köpte några lokala öl och Carl-Anton vatten och bananer. Eftersom vi hade gott om tid gick vi den lilla och oansenliga huvudgatan in mot centrum i solskenet. Satte oss en stund på en bänk innan jag fick syn på en Oxfam-butik mitt över gatan. Andrahansbutiker är alltid intressanta. Men först kollade jag status på min telefon och eftersom det bara fanns två pund kvar efter allt ringande så slank vi in på en W. H. Smith för att fylla den med ytterligare 30 vilket tog tjugo sekunder.

Sedan blev det Oxfam. Carl-Anton letade sin vana trogen efter Biggles, kunde ju vara kul att hitta en på engelska, men utbudet var lite för modernt. Jag hittade två böcker om jordens undergång och några andra för sammanlagt 10 pund.

När vi gick tillbaka mot Edwins praktik mötte jag parkeringsvakten och frågade honom hur det fungerade med tvåtimmarsparkeringen. Han berättade att det bara var att flytta bilen till en annan ruta så började den om på två nya timmar. Vilket passade oss perfekt. Så jag flyttade den och snart kom Edwin ut och vi kunde följa med in på hans praktik så att jag kunde lämna över de två böckerna med Flying Saucer Reviews tidigaste protokoll plus ett par cd-skivor med allt som vi skannat hittills.

Vi stod där en stund och pratade innan vi gick till en thairestaurang något kvarter bort där vi bjöd Edwin på lunch. Jag ska inte gå in på alla detaljer men mötet där var oerhört givande. Dessutom hann vi kika in i garaget där FSR-arkivet finns och ta lite bilder samt prova en del av Gordon Creightons fantastiska huvudbonader.  Man får vara med om mycket i den här branschen. Ni kan se mig och Edwin framför FSR-arkivet på bilden ovan.

När vi skakade hand med Edwin så var det för att höras snart igen. Han lovade att hjälpa oss med flera viktiga saker och det var ett verkligt positivt möte som tog slut på gatan utanför hans praktik.

Nu är vi alltså i Benson. Stannade till på Benson Wines där jag och Håkan E alltid kikar in och köpte några lådor med lokala ales. När vi kom tillbaka från Wittenham Clumps satte vi oss i köket och lät oss bjudas på ale av Valentine och så pratade vi om allehanda ting. Efter ett tag hämtade hon barnen och mellankillen Lawrence visade sig vara en riktig pratkvarn. Kul att prata med!

Carl-Anton har blivit riktigt god vän med en av katterna i huset här, egentligen båda. Men framför allt Snowy Mouse  vill inte lämna hans knä och spinner som en bil på tomgång. Tomato gillar honom också men verkar ha annat att fundera över också.

Framåt kvällen blev det middag med Valentine och Damien i matsalen då barnen lagts. Jag visade bilder från Nammajaureexpeditionen och berättade om den när vi avslutat den delikata korvgrytan. Efter 23 tycket vi alla att det var dags att börja tänka på att dra oss tillbaka men inte innan vi smakat på Valentines slånbärsgin – som hon kanske måste jobba lite mera med innan den platsar i Systembolagets hyllor.

Sedan gick vi upp till rummet och somnade rätt snabbt. I morgon blir det upp i ottan för att åka till Enfield och hämta bilen och lämna tillbaka hyr-Forden.

Jag och Valentine på den plats där Hilarys och Marys aska ströddes.

AA-mannen som fixade vår trasiga säkring.