Efter en lyckad konferensdag i går var det många riktigt underliga föredrag i dag. Som tur var höll Vicente-Juan Ballester Olmos och Tony Eccles två riktigt bra presentationer även om jag har svårt för föredragshållare som läser från långa manuspapper. Men resten! Suck! Här beskrevs orberna som ett verkligt okänt fenomen trots att det är fullständigt klart att de orsakas av vattendroppar och damm, en man trodde på nästan allt och hade faktiskt en egen radioshow där han snart skulle intervjua en anonym man som påstod att han hade varit på Mars i en hemlig färd dit 2011, en annan, Geoff Falla, började dilla om att vissa bilstoppsfall bara inträffar längs en viss latitud och att detta skulle kunna ha något med vulkanerna på Hawaii att göra om jag fattade saken rätt.
Värst var Ross Hemsworth, en figur som hade egen teveshow och radioshow om det övernaturliga. Hans föredrag blev en uppvisning i okunskap, felaktig information och tro på det mesta. Han kallade sig ”öppen” men var i själva verket bara obildad. Under frågestunden kunde jag inte låta bli att förklara för honom att det omöjligt skulle kunna löna sig att skicka en stor besättning till Mars från en hemlig bas i Gobiöknen ända till Mars för att hämta tillbaka mineral.
Sedan fick Ross en fråga eftersom han tagit upp månlandningarna och konspirationsteorierna bakom dem. Frågan kom från en man som jag redan hade fått ta i kragen efter en tidigare idiotisk fråga. Den gången gällde det att det, enligt honom, fanns grottmålningar som föreställde forntida astronauter med hjälmar och antenner. Då förklarade jag för honom, i en paus, att just den ”grottmålningen” var en teckning hämtad från en rysk tidskrift och ingen äkta målning. Han köpte faktiskt det.
Nu frågade han hur det kom sig att flaggorna på månen ”blåste i vinden” och om inte detta var ett bevis för att allt bara var en bluff. Ross kunde bara svara att han hade hört en förklaring på detta men att han inte mindes den. Då ställde jag mig upp och förklarade varför flaggorna rörde på sig och att det berodde på att astronauterna röde vid dem.
En stund senare var det en annan gök i publiken som började svamla om att han trodde att människor redan besökt Mars eftersom Anglia TV en gång visat ett program som visade detta. Han mindes inte vad programmet hette utan jag fick berätta att det var ”Alternative 3”, en mockumentär. Folk här vet inte så mycket ens om sin egen historia. Jag tror att jag och Ole Jonny Brænne, som ni ser på bilden ovan, kan deras historia bättre.
Bra var astrofysikern Dave Newton, medlem i BUFORA sedan tjugo år och en vettig och sympatisk person som berättade om hur han såg på det arbete som utförts under 50 år och vilka lärdomar man kan dra från detta plus att han berättade mycket om förutsättningarna för liv i rymden och besök från andra planeter. Richard och Stan Conway, son och far, höll också ett intressant men väl spekulativt föredrag om resor snabbare än ljuset.
Jag får återkomma till detta elände för just nu är det annat elände som upptar mig. För när jag, Tobias och Carl-Anton vandrade in på Bob Rickards gata efter att ha tagit oss dit med tunnelbana och buss i ösregnet (vi gick en bra bit också) så såg jag att det lyste från kupén inne i min bil. Orolig för att jag glömt lampan på ställde jag in de blöta väskorna och gick direkt tillbaka för att se om batteriet fortfarande funkade.
Istället visade det sig att någon brutit sig in genom att förstöra låset på förarsidan och sedan försökt tjuvkoppla bilen och därmed också sabbat hela tändningslåset. Dessutom hade inbrottstjuven förstört ena ratten till radion. När jag kollade bilen lite närmare en stund senare saknades också min jacka som jag köpt och hade på mig under Nammajaure och Carl-Antons sovsäck. Plus en Iphoneladdare.
Det är sådana här saker som man inte vill råka ut för när man är i ett annat land.
Jag upptäckte skadan vid 21-tiden och sedan var det bara att börja ringa till Toyota Assistans i Sverige, SOS i Köpenhamn och polisen i nordöstra London. Klockan 23.45 kom två kvinnliga poliser hit och tittade på bilen. De undersökte om det fanns några säkerhetskameror i området som skulle ha kunnat filmat boven men det fanns inga. De intervjuade mig om det som hänt och klockan 00.15 lämnade de Bobs hus. De uppträdde mycket trevligt och professionellt.
Nu har jag ringt tillbaka till Assistans i Sverige och de beställer en bärgare som kommer inom två timmar. Förhoppningsvis. Så nu är det bara att sitta här i soffan i min ensamhet och vänta.
Klockan 01 ringd en man från Assistans här i England och sa att en bärgare kommer att bärga min stackars bil vid 02-snåret men redan 01.40 kommer en kille och ringer på. Nu visade det sig inte vara så lätt att få iväg min bil eftersom rattlåset gått i och bilen nu stod inparkerad mellan två andra. det slutade med att killen fick ringa en kollega för att få hjälp att dra ut bilen från parkeringsplatsen. Själv kunde jag gå och lägga mig sa han. Så det ska jag göra nu.
Lionel Beers slips.
Ross Hemsworth, trode på det mesta och ifrågasatte inget.
Undertecknad på lunchpuben.
Tobias Lindgren låter sig väl smaka.
John Hanson och Dot Street.
Astrofysikern Dave Newton var intressant och bra.
Richard Conway (och hans far Stan) talade om ”Vägen till stjärnorna”.
Geoff Falla talade om bilstoppsfall.
Vicente-Juan Ballester Olmos.
Tony Eccles i ett engagerat ögonblick.
Undertecknad med Vicente-Juan Ballester Olmos från Spanien och Ricardo Ferrera från Argentina.
Bärgningskillen på plats vid bilen.
Skadan på förarsidan.
Skadorna inne i bilen.
