Några timmar efter det att jag kommit till Mariestad efter avslutad kurs i Hållsta så fick jag ett telefonsamtal från Aftonbladet som hade fått in en alldeles färsk rapport från en man som varit på väg i bil från Västerås mot Stockholm i kväll. Efter en stund ringde mannen upp mig, fortfarande upphetsad över det han sett nu drygt två timmar efter händelsen, något som inte är svårt att förstå. Jag ska försöka ge en kort summering av det han såg här nedan:

Klockan var mellan 18.15 och 18.20 då han i bil befann sig på E18 cirka 20–30 kilometer från Västerås (det visade sig sedan vara cirka 10 km) på väg mot Stockholm. Han hade precis kommit in på en sträcka där hans sida av vägen var enfilig då han snett till vänster framför sig, på ett avstånd av vad han uppskattar till en kilometer, såg ett föremål lågt över trädtopparna som vid en första anblick påminde om en helikopter som hade någon slags lampa på sig, en lampa riktad ned mot skogen.

Föremålet närmade sig vägen och efter en kort stund var han framme vid den punkt där också föremålet nu befann sig. Då hade mannen saktat in och körde kanske 30 kilometer i timmen. När han tittade mot föremålet såg han att det inte var en helikopter utan ett stort svart föremål, trekantigt, med två ljuskällor på bakre delen.

– Då körde jag ner bilen i dikeskanten och slog på varningsljusen och gick ur bilen, berättar han för mig.

– Jag ställde mig bakom bilen och såg föremålet över vägen, bara tio meter över mig som jag uppfattade det. Det var så nära att jag hade kunnat kasta en sten på det.

På föremålet ser mannen en rund, blå ljuskälla till höger på triangelns baksida (som verkade pulsera) och en fyrkantig, mera diffust lysande, vitaktig med ett slags mönster av fyrkanter i sig på höger sida. Han uppskattar att triangelns bas är mellan 10–15 meter och dess längd bara 4–5 meter; en väldigt kompakt trekant med rundade hörn, tjockleken kan ha varit 1,2 till 2 meter – ”alldeles för lågt för att en pilot skulle ha kunnat sitta där”.

– Det passerade bilar och jag är övertygad om att någon mer än jag måste ha sett föremålet, säger han.

Han säger att föremålet befann sig över E18 under cirka 20 sekunder innan det fortsatte på vägens södra sida mot en åker, grovt beskrivet i riktning mot Västerås. Han bedömer hastigheten till kanske 30 kilometer i timmen.

– När det inte passerade några bilar så lyssnade jag efter ljud från föremålet men det var ljudlöst.

– Efter 20–30 sekunder blir jag alldeles knäsvag och går tillbaka till bilen, föremålet syns då fortfarande lite längre bort men jag känner mig rädd och kör därifrån, säger han.

Samtidigt säger han att om det bara inte hade funnits ett mitträcke i vägen så hade han vänt bilen och följt efter föremålet.

Tidpunkten för observationen var alltså någon gång mellan 18.15 och 18.20, troligen närmare 18.20 eftersom mannen ringde några samtal efter observationen vilka registrerades i mobilen.

Detta är vad vi vet om händelsen så här långt och några kontroller kan vi inte göra i kväll. Under morgondagen ska Tobias på rapportcentralen gå vidare med händelsen och göra en del kontroller. I vilket fall som helst är det en intressant observation som sticker ut från de vanliga ljusprickarna.

I övrigt började dagen vid 08.30 på Hållsta konferens med frukost innan det var min tur att berätta om AFU under en timma. Jag fokuserade på det som hänt under de senaste åren och på framtiden, en framtid som ger ljus ut med mycket arbete och många nya samlingar på väg in. Vad vi också behöver få in är mera pengar så att vi kan börja bygga upp en fond som kan användas till framtida hyror. Vill ni vara med och ta AFU in i framtiden så hör av er!

Efter en kort paus var det dags för undertecknad igen, den här gången var temat spökraketerna och expeditionen till Norrland som jag redogjorde för innan det var paus och ny ”lektion”, den  här gången med mig och Kaj Hahne som radarpar när vi diskuterade vittnespsykologi och intervjumetodik med gruppen. På bilden ovan kan ni se två av eleverna, Gabor Kisch och Timo Lerkka, som inte riktigt litade på mig när jag sa att de två borden var exakt lika stora. Bra med lite kritiskt tänkande!

Dagens lunch med köttbullar, korv, potatis och potatissallad, alltså lite blandad kompott innan Tobias Lindgren tog hand om podiet och gav en mycket intressant redogörelse för de bilder som rapportcentralen fått in vilket väckte en del del diskussioner.

När så kursdagen närmade sig sitt slut var det bara för mig att summera och be om kritik och beröm. Det blev flera konstruktiva förslag som vi tar med oss in i nästa år. Och mycket beröm, inte minst för att Hållsta är en fantastiskt välfungerande kursgård. Därför var det med sorg i hjärtat som vi alla nu fick höra det vi redan visste: Att Hållsta konferens kommer att läggas i malpåse och byggnaden säljas.

Detta betyder att vi nu efter fyra fantastiska år här måste leta något nytt.

Mia Perrault och Ewa-Lena Meison fick många kramar och tack för allt de gjort för oss och det är riktigt tråkigt att det nu är slut på åren här utanför Eskilstuna. Det blir tomt utan Hållsta och er!

Hemfärden gick som passagerare i framsätet på Tage Bångs bil och med Hans Fryestam där bak. Vi hann prata om en massa saker innan det blev korvuppehåll i Laxå och sedan framkomst till Mariestad strax efter 19.30 där det bara var att sätta sig till bords igen, den här gången med Raili och Anneli. Resten av kvällen gick i E18-observationens tecken men det ser ut som om jag faktiskt skulle komma i säng vid midnatt. Inte illa.

Tobias Lindgren berättade om bilder av ifon och ufon.

Jocke Eriksson tar för sig av frukosten.