I dag har jag ägnat en stund åt att läsa delar av den tegelstenstjocka boken ”Tusen klassiker” som är en nostalgisk djupdykning från i dag till 1956 och som skakar liv i massor av minnen och händelser som jag nästan trodde att jag hade glömt bort. Här radas skivor, teveprogram, filmer och böcker upp som alla på något sätt har satt sitt avtryck i vår historia och våra liv. Jag skrev en blogg om detta och kan varmt rekommendera boken för alla som är nyfikna den kulturhistoria som vi omger oss med även i dag och som om några år kommer att utgöra grunden för en ny upplaga av nostalgiboken.

Har också jobbat vidare med UFO-Aktuellt och fick någon timma vid datorn på förmiddagen. Så nu är Richard Svenssons ”Kryptizkt” klar och jag kan fortsätta med en del annat i morgon förmiddag innan det blir dags att dra till jobbet igen.

En stund har jag också ägnat åt rumdfördelningen inför kursen. Nu ser det ut att vara fullt på alla enkelrum och dubbelrum. Tillkommer det någon nu får det bli i flerbäddsrum.

Jag har alltid fascinerats av hur man kan bli misstrodd från både skeptiker och troende. I kväll har jag fört en kortare diskussion med en skeptiker som ändå verkar ha viss förståelse för vad UFO-Sverige sysslar med. Men vad han inte förstår är att det inte går att lära sig att undersöka eller ens bedöma uforapporter enbart från skrivbordet och den egna datorn.

Det är tyvärr vanligt. De flesta som har åsikter om ufo är inte beredda att ge sig ut på fältet för att göra egna undersökningar, inte ens att gå vår kurs för att bli en bättre förberedd undersökare. Kanske är det för jobbigt. Men troligare är att det är så mycket enklare att göra sin bedömningar om man inte vet för mycket eller tvingas ta in annan information.

Under dagen har Tobias Lindgren och Rickard Andersson från UFO-Sverige åkt Norrköping-Mantorp-Falkenberg tur och retur för att leverera delar av UFO-Sverige sutställning till Tullbroskolan som ska ha en utställning under några dagar efter att ha jobbat med ufo på schemat under hösten. Roligt att vi kan hjälpa till, inte minst när det gäller ungdomar. Då är det värt att vi åker några extra mil.

Det blev lagom mycket att skriva om på jobbet och avbrottet på Lilla Asien med Bosse, Staffan och Ole, blev trevligt. En bra kväll helt enkelt. Och så bjöd Lilla Asien mig på efterrätt – igen. Man tackar! Ole kan ni förresten se på bilden ovan när han gör ett återbesök i buffén.