I dag tog vi metron ut till Oriente och Lissabons fina akvarium där vi fördrev rätt många timmar med att titta på fiskar och fåglar. Gulligast var utan tvekan de tre softande havsuttrarna som långsamt flöt omkring på rygg, då och då styrande upp kursen med några paddeltag med svansen. Häftigast var att se de stora havssköldpaddorna som simmade omkring i ett eget akvarium och där man kunde komma dem nära och få sig en ordentlig titt.
Det är givetvis alltid sorgligt med djur i bur men för oss som har svårt att komma åt att se dem på annat sätt är det lärorikt och spännande. Jag tror säkert att pojkarna hade älskat att vara med. Men de får nöja sig med rätt mycket i bildväg här nedan. Högst upp Anneli som bekantar sig med en fisk och vice versa.
Efter lunch på akvariet gick Anneli till köpcentrat Vasco da Gama medan jag tog en åktur med linbanan som går längs vattnet. En turistfälla men kul att åka, tyckte jag.
Sedan strålade vi samman på Vasco da Gama och då blev jag ivägdragen till en klädbutik och satt att prova julklappsskjorta. Efter tre försök så hittade jag rätt. Så även om jag inte blir alltför överraskad när jag öppnar just det paketet den 24 december så vet jag i alla fall att jag inte behöver åka tillbaka till Portugal för att byta.
Färdiga nere vid vattnet är nästa plan att ta oss upp mot den gamla kastellområdet, helst med hjälp av någon av de trevliga spårvagnarna som inte är direkt moderna. Vi vandrar på upp genom trånga, branta och slingrande gränder och hittar faktiskt ett spår där spårvagn 28 ska gå. När första vagnen kommer frågar vi om det går dit vi ska men får till svar att vi måste vänta på en vagn som går i motsatt riktning. Så det gör vi.
Det blir snabbt knökat på den vagnen som är en liten upplevelse i sig att åka med. Haken är bara att vi återigen har fått ett fullständigt felaktigt råd av de kära portugiserna som verkar ha ett problem med orienteringen, får den här vagnen går utan tvekan åt fel håll.
Nå, det fick bli som det blev och vi gick av vid Baixa-Chiado där vi tröstade oss med öl och kaffe på en trevlig bar. När mörkret börjat falla hade Anneli också lyckats köpa en julklapp till en kamrat och vi hade hittat ett trevligt ställe (Muni) att äta på; get (!) för Anneli och lamm för mig.
Hemma igen, efter att ha provianterat på en liten livsmedelsbutik nära hotellet (dags att hitta den nu) så badar vi varmt för att fixa våra trötta ryggar, softar i sängen och ser lite på teve. Eftersom UFO-Sveriges server ligger nere så fick jag aldrig ut bloggen så den publicerades först i dag.
Jo, dagen började med lite köpslående eftersom vi ju har lagt till en dag på den här resan då det portugisiska flygbolaget, TAP, lät meddela att vår hemresa var inställd och att vi måsta stanna antingen en dag kortare eller en dag längre. Detta gjorde de redan några veckor innan vi skulle åka. Så vi ringde ned och förlängde en dag. En dag som vi skulle betala på plats – vilket var precis vad vi tänkte göra i morse.
Det visade sig då att portiern ville ha 100 euro för den extra natten vilket ska jämföras med de cirka 70 som vi betalade genom bokningsfirman för de andra. Så det sa jag direkt att vi inte kunde gå med på. Efter lite datakikande så återkom han md ett nytt pris, 85 euro. Det var hotellets onlinepris, högre än bokningsfirman men det var inte mycket at göra. Men det kändes inte heller det okej så jag bad honom ta sig en funderare till och då kom vi ned till 75 vilket vi gick med på. Och så var alla nöjda och glada.
En lunnefågel viftar med vingarna.
En manta av något slag.
Och en till.
En lite mindre rocka har fattat tycke för glasrutan.
Plattfisk av mera ätligt slag gömmer sig.
En märklig sorts sjöhäst som vi såg i Sydney för första gången.
En säl simmar förbi.
En liten bläckfisk.
Torskar platsar också i akvarier.
Sötast var uttrarna så här kommer tre bilder på dem.
De verkade ta det lugnt.
Alla tre.
Pilgiftsgrodor ska man inte slicka på.
Havssköldpaddorna var majestätiska.
I de gamla delarna av stan är det trångt om saligheten.
Och brant att gå.
Tant handlar i liten kiosk.
Många skyltar kräver bra kartläsare.
