På lördag klockan 12 håller jag ett kortare anförande (högst en timma) på Krigsarkivet i Stockholm. Där hålls nämligen Arkivens dag och jag ska tala om spökraketerna, vilket ju inte blir så lätt på bara en timma. Entrén är gratis men platserna rätt få har jag förstått så om någon är intresserad av att komma och lyssna så gäller det nog att vara ute i tid. Själv har jag ägnat förmiddagen åt att jobba med föredraget och då gått igenom en del dokument och undersökningar efter 1946 för att skanna en del teckningar och papper som ska infogas i min presentation.

Det är lätt att få lite ont i magen när man läser en del av de vittnesmål som folk har gett genom åren och inse att några av dessa personer borde vi ha talat med innan det var för sent. Som ett fall från Vettasjärvi där en då 54-årig kvinna på våren 1954 såg ett avlångt föremål passera bara fyra meter från sig. Kvinnan är sannolikt inte längre i livet och det är bara att inse att de många frågor som jag skulle ha velat ställa till henne nu aldrig kommer att få något svar. Ni kan se artikeln ur Norrländska Socialdemokraten här ovan.

I andra fall har vi varit duktigare och gjort intervjuer, vilket känns skönt, men det är ju alla missarna man kommer att gräma sig över länge. För att inte gräma mig för mycket ringde jag upp en man som 1952 gjorde en iakttagelse av ett spökraketliknande föremål vid Allsån utanför Överkalix. Mannen mindes fortfarande det hela bra och vi hade ett långt samtal som jag kunde spela in. En till räddad i vilket fall.

Ni kan läsa mer om min presentation på Riksarkivets hemsida samt en sammanfattning om spökraketdokumenten på Krigsarkivet som Bo Berg har skrivit på samma webbplats.

Mesta delen av dagen har gått åt till att gå igenom spökraketpärmarna, och då menar jag dem efter 1946. Här finns rader med rapporter om missilliknande föremål över Sverige och jag har skannat ett stort antal för att visa publiken på mångfalden. Men det blev i alla fall avbrott för höstens första tacosmiddag som jag och Markus fixade i köket. Bra höstmat nu när mörkret har sänkt sig ute och det är trevligt att stå och pyssla i köket tillsammans med familjen.

Jag har också fortsatt att gå igenom New Scientist i jakt på intressanta artiklar, och det finns det många av. Men efter en stund var det bara att återvända till spökraketpärmarna som nu framåt 01 är helt genomgångna och relevant material skannat. Men klockan blev 02 innan jag var klar med allt i alla fall.