I dag trodde vi att vi skulle på en guidad busstur runt Lissabon med ett gäng andra turister. Men istället blev vi upplockade av Patrick, vår guide, i hans privatbil och körda runt på en alldeles privat guidning. Som enda gäster fick vi det rätt lyxigt under den åtta och en halv timma långa turen – och här nedan ha ni bilderna.

Efter att ha kört över Vasco da Gama-bron till den södra sidan så fortsatte vi upp i bergen till Palmela där vi kikade på en befästning med riktigt fin utsikt tillbaka in mot Lissabon. Vi var de enda turisterna, ett faktum som skulle återkomma under hela dagen.

Sedan blev det vidare färd mot staden Setúbal, som enligt guiden inte hade något positivt förutom möjligen fiskmarknaden, som vi skulle se (men som visade sig stängd) och så en borgliknande historia uppe i bergen, S:t Filipé. Patrick berättade att många av de fiskare som förlorat sina jobb sedan det mesta av det portugisiska fisket lagts i malpåse efter EU-inträdet (andra länder fick ta över deras vatten) istället har slagits sig på att smuggla narkotika från Nordafrika eller att själva börja knarka.

Hur det nu än är med den saken så fick vi se ett intressant exempel på hur några av stadens knarkare hittat en födkrok då vi skulle parkera bilen på en offentlig betalparkering. De båda ägnade sig åt att vinka in bilisterna till lediga platser, något som vi nog klarat av att hitta själva, och att stoppa andra så att folk kunde backa ut. Inte heller det en tjänst som verkade särskilt oumbärlig. Sedan sträckte de fram näven om ville ha en peng. Vilket de fick eftersom det fanns exempel på hur de skadade bilar till de förare som valde att inte betala.

Lite fika blev det i alla fall innan vi kikade på borgen och fortsatte mot en fin strand (tom) och en liten by där vi hittade ett par sjöborrar och några fina stenar på stranden innan det blev ännu ett stopp vid en korkeksodling, som var riktigt intressant. Varje träd hade ett årtal skrivet på stammen där det stod när korken senast hade odlats och efter det var det bara att vänta nio år tills nästa gång.

I den vackra kuststaden Sesimbra var det dags för lunch på ett verkligt genuint ställe, Casa Isaias på Rua Coronel Barreto. Litet och trångt och enbart befolkat av de mest lokala gästerna var det en mycket positiv upplevelse där vi fick peka ut våra fiskar där de låg och sedan var det bara att vänta på att allt skulle bli klart.

Vi blev inte besvikna. Min bläckfisk och Annelis rödtunga var fantastiskt goda liksom salladen och de hemgjorda pommes fritesen. Till det drack vi en rejäl karaff huset vin. Summa för det hela, inklusive guidens mat som vi bjöd honom på, blev löjliga 30 euro.

Medan eftermiddagen ännu var hyfsat ung bromsade vi till i Azeitao där José Maria da Fonsecas vingård ligger för en guidad tur. Återigen var vi ensamma och fick guiden för oss själva när vi vandrade längs de enorma vinfaten i de mörklagda lagerlokalerna. Fonsecas är bra på Muscatel och det var också det som vi fastnade för på provsmakningen efteråt. Köpte med oss en tjugoåring hem.

Några kvarter längre bort tittade vi in hos en kakelplattemålare som gjorde plattorna för hand från ax till limpa. De båda damerna var mycket skickliga och det var lätt att bli imponerad över hantverket.

Sista mål för resan var det enorma, 110 meter höga, Jesusmonumentet i södra delen av Lissabon; Christo Rei. Jag och Anneli tog hissen upp och skådade Jesus men också utsikten in mot stan. Det blåste en del där uppe men var verkligen värt ett besök.

Efter att ha sagt tack till guiden så gick vi tillbaka till hotellet för lite vila innan det blev middag på en restaurang runt hörnet, Chú-Chú. Inte mycket att berätta om; kycklingen var rätt smaklös och min T-benstek tunn som en lövbiff. Vi satt i alla fall där en stund innan det var dags att göra kväll på rummet.

Utsikt från borgen vid Palmela.

Och när vi vände blicken nedåt såg vi pinjeträd.

Under befästningen låg Palmela.

Från Palmela syntes Christo Rei, en jättestaty som höjer sig 110 meter över södra Lissabon.

Vår guide Patrick var en trevlig och faktaspäckad kille som hade bott i Kiruna.

Ett fartyg på väg ut mot Atlanten.

Ännu en borg, St Filipé, utanför Setúbal. Kyrkan närmare bestämt.

Ett änglatrumpetblommeträd.

Knarkarna i Setúbal hade tagit över en parkeringsplats och betalt för att vinka in och ut bilarna. Hårt jobb.

Fika i den vedervärdiga staden Setúbal.

Ett skördat korkekträd.

Den fina fiskebyn Sesimbra och Casa Isaías blev plats för lunchen.

Genuint var bara förnamnet. Och billigt.

Vi fick en guidad rundtur på José Maria da Fonsecas vingård i Azeita. Imponerande och gott.

Några kvarter bort arbetade två damer med att göra keramiska plattor av högsta kvalitet.

Sista stopp blev Christo Rei. Häftigt!

110 meter hög visar han att Jesus is King.

Anneli på väg mot hissen som ska ta oss upp till Jesus.

Från toppen såg vi 25 aprilbron som binder samman syd och nord.