Eftersom telefonen lyckades ringa flera gånger innan jag ens hann ur sängen så började dagen hyfsat tidigt vilket innebar att jag hamnade vid datorn. De som väckte mig var några DN-läsare i olika ärenden, inte direkt något jag längtar efter på morgonkvisten. Börjar man jobba på eftermiddagen vill man helst styra arbetet dit.

Satte mig i alla fall och plockade rätt på en serie bilder som jag tog i Vallentuna för ett par år sedan då jag skrev en artikel om den ufovåg som utspelade sig där för nästan exakt 40 år sedan. Bilderna ska användas till en ny artikel. Ringde också upp en av de viktigaste personerna under vågen, Hardy Bornholm, som jag intervjuat tidigare för att prata en stund med honom. Fick då klart för mig att han aldrig hade fått den tidning som han utlovats att få 2011 så jag stoppade omedelbart en i ett kuvert och postade på vägen till jobbet.

Svarade också på ett brev från en kvinna i Falköping som haft en hel del möten med märkliga varelser genom åren. Vi korresponderar sedan några år och det är alltid intressant att ta del av det hon skriver. För det finns många där ute som har ovanliga erfarenheter, något som jag märkte senare på kvällen under en diskussion i en Facebooktråd. Där skrev en kvinna att hon tyckte att UFO-Sverige skulle göra mer för att dem som sett ufon och haft vad de anser vara kontakter inte ska bli förlöjligade.

Jag svarade bland annat så här: Jag har i alla tider kämpat för att göra ufo mindre konstigt och jag kan nog säga att det har blivit betydligt bättre i dag än det var på 70-talet. Kanske är det inte alltid så lätt att se detta eftersom allt har skett över lång tid. Mitt främsta argument för att göra frågan mindre stigmatiserande är att inte blanda in utomjordingar i ämnet utan att se ufo som ett eller flera fenomen som ännu inte fått sin förklaring. Vi vet i dag inte vad för slags fenomen vi har att göra med även om det finns många teorier. Håller man debatten där så finns det helt enkelt inget att göra sig dum över. Detta har jag tagit upp många gånger i böcker och artiklar. Det finns inga skäl att skratta åt någon som har sett något som han eller hon inte vet vad det är.

Markus drog iväg före lunch och jag fick äta min färdigmat själv framför teven. Efteråt jobbade jag lite med nya ufoboken och lite småsaker här hemma. När det gäller boken så sliter jag och förlaget ännu med titeln. Mitt senaste förslag togs inte så jag skickade ett nytt nu i kväll. Vi får väl se om det faller i god jord. Däremot verkar det som att jag skulle få några sidor extra vilket innebär att boken kan sluta på 350 sidor totalt.

Min nya bussbok är alltså Eben Alexanders ”Till himlen och tillbaka” som är bra läsning även i dag. Ska bli roligt att se vad en neurokirurg som Alexander anser vara bevis för att liv efter döden. För helt klart anser han att det finns ett sådant efter sin egen, mycket omskakande nära döden-upplevelse.

På jobbet visade det sig att den kinesiska månbilen kan ha överlevt trots allt. Så jag skrev ihop en artikel med rubriken ”Hoppet lever för Månkaninen”, lite lagom lustig. Men visst vore det bra om den lilla månbilen får några veckor till i aktiv tjänst.

Lilla Asien blev matmålet i dag med bläckfisk i svartabönsås som val i mitt fall. Staffan åt räkor, precis som Eskil Erlandsson… Som vanligt ett trevligt avbrott i arbetskvällens rutiner och överraskningar.

Som så ofta den senaste veckan har jag också försökt hinna prata med mina arbetskamrater om hur de har påverkats av ommöbleringen. En viktig uppgift för ett skyddsombud. Hittills har reaktionerna överlag varit positiva vilket känns skönt.

På slutet av kvällen förde jag en intensiv Facebookdiskussion också om en artikel jag skrivit samt chattade med en italienare som säger sig ha hittat Atlantis men tyvärr inte kan visa några bevis för mig eftersom hans ögon ser ”bortom det andra kan se”. Lite svårt då.

Slut på passet. Fem dagar ledigt.