I dag gick Alice Babs bort, 90 år gammal, och jag och Staffan fick snabbt börja ringa in kommentarer. Jag pratade med skådespelerskan Lena Granhagen i Luleå som sa flera fina saker (bland annat: ”hennes glädje gjorde att alla omkring henne blev bättre”) och fick också tag på Lasse Lönndahl, denne populäre sångare som också han var megastor i Sverige under 50- och 60-talet. Tillsammans skrev jag och Staffan ihop en artikel med kommentarer och jag skrev dessutom en artikel om hennes död.

Men innan jag började skriva och ringa så slog jag en signal till Sven i Falköping som under många år korresponderade med Alice Babs.Tyckte att han borde få veta detta så snabbt som möjligt.

Min dag började vid datorn med att jag skrev några brevsvar och fixade en del mejl. Dessutom skickade jag över ett förslag på vad den nya ufoboken som jag jobbar med kan heta till min redaktör på Semic. Vi får väl se vad han tycker om det. Fick också äta ensam framför teven eftersom ingen av grabbarna orkat upp, istället hittade jag dem båda under täcket till Niklas säng där de låg och lyssnade på damkronornas match mot Tyskland.

Fick ett samtal från en läsare av UFO-Aktuellt som undrade om jag ville åka med honom upp till Härnösand och titta på en plats där han hade varit med om en ufoupplevelse för 15 år sedan. Det ville jag inte. Men mannen var trevlig och sa att han skulle skänka 1.000 kronor till AFU. Vilket är bra på många sätt.

Innan jag gick till bussen kopplade jag in paddan i örat och lyssnade på de spännande skidtävlingarna i OS där det till slut, efter enorm dramatik, blev silver och brons till Sverige i sprint. På vägen till bussen såg jag också att det fanns fler frimärken från Ole i Oslo som nu ligger och väntar på mig när jag kommer hem i natt.

Jobbet blev lite försenat även i dag då jag hade ett möte med mina fackliga kollegor och redaktionsledningens representanter i ommöbleringsgruppen. Vi gick igenom hur ommöbleringen fungerat och på det stora hela var vi rätt nöjda, även om den del återstår.

Statyer har ju en tendens att vilja gråta ut ibland och nu är det en Mariastaty i en liten stad i norra Israel som tagit till tårarna. Jag erkänner villigt att jag är rätt skeptisk till att dessa döda ting gråter på riktigt. Så snart någon undersöker hur det kan uppstå ”tårar” på det här sättet så får fallet en naturlig förklaring.

Matintaget i dag blev utfört på La Barca där jag och Staffan tog var sin Husets toast.

När jag kom hem hjälpte jag tidningen Mitt i Järfälla med några bilder som den ville ha till intervjun som gjordes med mig förra veckan, startade en diskmaskin och packade några böcker som en kille har beställt. Dessutom öppnade jag kuverten med frimärken från Ole och ni kan se en del av dem här ovan. Som vanligt många fina objekt! Vid 02.30 var jag i säng.

Ett av de album med frimärken som Ole skickade i dag.

Ett annat album innehöll rymdfrimärken.