Efter frukost med Raili och Anneli tog jag bilen till Tidan och Böckernas hus för att träffa Peter (bilden ovan) och lämna en låda med gamla Allers från 20-talet plus fyra kassar med böcker som jag hoppas att han ska betala bra för. Jag hade rätt ont om tid men vi hann i alla fall prata en stund och när jag så hittade en astronomibok som jag inte hade plus en bok om Västergötland så skänkte den godhjärtade antikvariatsbokhandlaren dem till mig. Jag får ta mig mera tid nästa gång.

Men det jag hade bråttom till var att komma tillbaka till Mariestad och låna nyckeln av Barbro så att jag kunde fortsätta gå igenom Henry Svenssons hus i jakt på ufopapper som ska bevaras på AFU. Och den här gången kom jag till ett rum med en hel massa sådant. Problemet med Henrys material är att det ligger huller om buller och varje papper måste vändas på och läsas innan jag vet om det är skräp eller något viktigt som ska sparas på AFU.

Efter att ha jobbat i drygt en timma körde jag hem Barbro till sig och jag styrde kosan till en mycket god lunch med Raili och Anneli. Sedan var det bara att åka tillbaka igen. Och trots att jag höll på två och en halv timma till så hann jag inte riktigt klart. Men jag hittade i alla fall en hel del korrespondens och annat som är viktigt att rädda undan.

Henry själv var inte hemma den här gången och nu ser det ut som att han skulle få ett boende på Ullerås alldeles utanför stan. Vilket är bra eftersom han har lätt för att ramla och Barbro inte har en chans att ta hand om honom då.

Vid 16.30-tiden, efter att ha träffat Stefan som kom förbi med lite smått och gott som jag glömt kvar hos honom, åkte jag och Anneli hemåt igen, genom regnet. Jag körde bara till Laxå och sedan tog Anneli över så att jag fick sova en stund. Vaknade i Örebro och kände mig pigg igen och satte mig att ringa en del samtal.

Det är alltid skönt att komma hem igen. Markus hade fixat mat som stod och väntade när vi hade packat ur alla kassar ur bilen och sedan satte jag mig i soffan en sund och började grovsortera det hela. Efter att ha gått igenom mejlen så kom jag i säng vid 00.30 med värkande kropp. Att spela innebandy i drygt två timmar känns – och kommer att kännas i några dagar till är jag rädd.

Anneli vid ratten på vägen hem. Vi bytte i Laxå och det var skönt att sova en stund.