Kom hem sent från jobbet i natt så jag sov till 10 och då blir hemmatiden rätt begränsad. Så när jag tog mig upp och satte mig vid datorn så var det fokus på att besvara ett antal brev, pappersditon alltså, som kommit de senaste dagarna.

Så det blev fyra brev skrivna. Ett av dem till en kvinna i Falköping som har haft en hel del upplevelser som hon menar har med utomjordingar att göra. Men hon är också oerhört politiskt medveten och rolig att skriva till. Ett annat brev till en gammal ufoveteran i Stockholm som vill donera digitala inspelningar av program, precis som mannen i Upsala som jag skrev om härom dagen.

Ett tredje brev till den kvinna som jag mötte i Smålandsstenar och som fick hatbrev efter att ha berättat om sin ufoobservation för mig och som jag också har nämnt i bloggen. Och ett fjärde till en man som sett ”Spökraketerna” och som hade flera frågor plus att han ville bli medlem.

Det är oerhört viktigt att svara folk som skriver och att alla får svar som tar deras egna brev på allvar. Och att inte vänta för länge med att göra det. Tyvärr är det inte alltid som jag själv lever upp till detta.

Har också fortsätt läsa ”Dödens dal” som nu börjar närma sig slutet. Flera intressanta sentenser, bland annat en om hur man i Afrika gärna ser en bakomliggande orsak till allt som händer. Inget äger rum av en slump. Men också hur författaren är väl medveten om att han själv kommer att påverka de historier som han är på jakt efter och därmed inte enbart kan vara en opartisk iakttagare. Låter som kvantfysik lång väg!

På jobbet kom en stor del av kvällen att handla om hur polis och säkerhetstjänst i Belgien slog till mot en lägenhet i Brysselområdet där man misstänkte att en av huvudmännen bakom Parisattackerna befann sig. Och det visade sig att så också var fallet. Jag lajvade i ett par timmar och tillsammans med Staffan skrev vi en artikel för papperstidningen och nätet. Ett par ganska intensiva timmar men roliga.

När allt lugnat ned sig gick vi och Gustav på papperstidningen till La Barca för att äta. Sent om sider. Sedan rullade kvällen på i rätt bra takt.

Skrev en blogg om ljusföroreningar också. Ett trist problem som bara blir värre. I Stockholm ser man inte längre Vintergatan. Ute i Järfälla är det bättre, men inte bra. Och det är bara att gratulera alla dem som bor bortom stadens ljus och som kan njuta av en fin himmel fortfarande.