I kväll höll jag föredrag för Round Table-gänget RT 143 (ovan). Och tro det heller inte, det är elfte gången! Och mina ämnen har för länge sedan tagit slut så numera brukar jag helt enkelt summera mitt år. Vilket inte är så enkelt, faktiskt. Det tar rätt många timmar att gå igenom anteckningar och bloggar, hitta bilder och filmer. Men kul är det alltid.

Startade dagen med att jobba med föredraget innan jag tog bilen till Vällingby för att träffa näsdoktorn. Mest för att min gamla doktor har flyttat söder om stan så nu var det dags att presentera mig för en ny och få recept förnyade.

Därefter raka vägen till Komethallen för en ny badmintondust med Stefan, där jag just nu inte kan hålla samma nivå som honom. Mina fötter är fortfarande kajko. Och stryk blev det med 2–1 efter siffrorna 7–15, 13–15, 15–12. Vilket kan låta märkligt men det gjorde faktiskt mindre ont ju längre matchen led.

I vilket fall är det kul att spela.

Hem och fixa lunch innan det var dags att byta ämne på datorn. Nu satte jag mig och lyssnade och skrev för att förbereda mig för att chatta med läsarna på lördag då det är dags för sista deltävlingen i Melodifestivalen. Andra chansen återstår givetvis också.

Kikade på svenskarnas mindre lyckade framfart i VM-skidspåren också. Tråkigt, inte minst för Stina Nilsson som föll.

Framme på Hagagatan 54 blev först lätt förvirrade eftersom det satt en grupp RT-män och höll möte och jag kände inte igen en enda av dem. När jag frågade efter Peder var det ingen som visste vem han var. Till slut frågade jag om det inte fanns några andra i lokalen och då fick jag veta att det satt en grupp tidigare RT 143-medlemmar i ”biografen” som var ett utrymme bakom en dörr i bortre ändan av lokalen.

Och se där satt de! Riktigt kul att ses igen! Och då fick jag också klart för mig att jag skulle prata för båda grupperna. I den yngre RT 143-gruppen kände jag få men bland 40-plussarna (som kallar sig OT 143) var det idel kända ansikten.

Jag riggade upp mina saker och 21.30 drog jag igång. Hade ju egentligen tänkt att prata om vad jag gjort under det år som gått sedan vi sågs sist men nu när jag upptäckte att det var rätt många som aldrig hört mig förut så snabbfixade jag en helt ny inledning med lite om UFO-Sverige, mig själv och en del bra ufofall.

Det hela blev rätt långt, nästan exakt 1 timma och 45 minuter istället för den timma som många hade räknat med. Men alla var nöjda, många frågade och alla skrattade på rätt ställe och efteråt fick jag prata på med några som var särskilt intresserade. En kille kom fram och sa att det var ett genialt planerat föredrag som hela tiden tog ny fart och höll intresset uppe. Det värmde.

Efteråt satt jag kvar en bra stund och pratade med Thomas Nilsson, som hört mig fem gånger, Axel Bergdahl, som var ny för mig, och några till ur RT-gruppen. Rymden, livet och andra gåtor avhandlades.

Kom inte iväg förrän vid 23-tiden. Då hade jag också hunnit äta lite av buffén. Men alldeles för lite så det blev ett par mackor och ”Simpson’s” när jag väl kom hem igen.

Ufopodden fortsätter att få berättigad uppmärksamhet. SVT skriver om den och nu finns det också en länk till TV4:s inslag i går. Satte mig och lyssnade på det, drygt 17 minuter långt, innan jag hoppade i säng. Och Moa kallar mig för ”den fantastiske journalisten Clas Svahn på DN” när hon berättar vem som skrivit boken som de svenska poddfallen grundar sig på. Man tackar och rodnar.

Hade också lite kontakt med Markus som skrev att det gick bra för honom i skolan. Bara A och ett B i de ämnen han läser. Då blir man stolt!