Startade dagen framför datorn medan snöflingorna så sakteliga föll utanför fönstret. Mulet är det också och någon vår ser sannerligen inte ut att vara i sikte. Men, för mig som ändå sitter inomhus, fungerar också den här typen av väder. För jag har plitat på boken, 3.810 tecken i dag, och intervjuat Magdalena Ribbing för just denna.

Nu är jag uppe i 516.580 tecken men har egentligen inte ägnat mig åt att skriva så mycket nytt, förutom intervjun som jag skrev in på ett ställe, utan försöker få texten att flyta bra genom att skriva in små bitar som ska hålla den samman.

Fick dessutom besked att jag får besöka FRA:s utställning med kryptoapparater på Lovön. Ett besked som blev nej för ett par veckor sedan. Så jag är verkligen glad över att FRA ändrade sig. Det kommer att bli riktigt intressant och dessutom bra för boken att få komma dit.

Plockade ned tvätten och fixade lite annat innan det var läge att vandra till bussen. Eftersom jag kom tidigt gick jag in på Apoteket för att fixa en sak och sedan handlade jag muffins och äppelmust till kvällens fika. Det var ju min tur att fixa det i dag.

På jobbet möttes jag av efterdyningarna av en luktattack från ett bygge i anslutning till matsalen. Stanken hade varit så illa att min skyddsombudskollega hade stoppat det. Ni kan se hur Susanne och Karin försöker skydda sig på bilden (tagen av Anders Sjöstrand) ovan. Vet inte om de lyckades riktigt bra trots allt.

Bilden nedan har inget med stanken att göra – även om man kan tro det – istället är det Pontus som visar sin nya mc-huva samtidigt som han tar ett glas vatten. Inte lätt att dricka när munnen har försvunnit.

Kul start på jobbdagen då jag fick i uppdrag att skriva om Sveriges och hur vi röstade när Saudiarabien valds in som medlem i FN:s jämställdhetskommission. Fick tag på bra information som resulterade i två artiklar efter det att jag intervjuat personer i Schweiz, USA och Stockholm.

Det blev rätt mycket skrivet under kvällen (Trump gav som vanlig stoff till en del) men mat på La Barca (pizza) och fika vid midnatt, enligt sista dagen på passet-traditionen, hanns i alla fall med.

På vägen hem hade jag turen att få en av mina fem favoritchaufförer, Gabriel, så det blev mycket pratat under de 17 kilometerna från DN till hemmet. Vi blev sittande en stund i bilen när vi kommit fram också, som det ofta blir när jag åker med någon av dem som jag har mest gemensamt med.

Väl hemma på riktigt plockade jag ned tvätten och fixade med lite annat. Samlade förresten in 100 kronor från en arbetskamrat i dag, ännu ett litet tillskott till min ständiga insamling till AFU. Mer behövs givetvis.

Pontus testar sin nya mc-huva. Ser hyfsat skum ut.