I dag kom Markus hem från Florida igen efter att ha varit över till sin skola för att packa och avsluta. Så Anneli och jag plockade upp honom på Arlanda strax efter 17 i dag när han kom med sina 50 kilo i bagaget plus golfklubbor. Nu blir det fokus på fortsatt utbildning här i Sverige. Målet för Markus är ju att bli golfinstruktör.

När vi körde hem från Arlanda och kom till Barkarby så inträffade en sak som jag nog hade misstänkt skulle hända förr eller senare. Bron över Europavägen som passerar nedgången till Barkarby pendeltågsstation är enkelriktad och trafiken släpps på med hjälp av rödljus.

Vi stod som bil tre i kön när det blev grönt och fem sekunder senare rullade föraren i första bilen in på bron. Som var tom, precis som den skulle. Men när vi kom till mitten fick vi möte av en dam som helt uppenbart inte kollat trafikljuset, hon måste ha kört mot rött rätt ordentligt.

Så där stod vi mitt på bron och ingen flyttade på sig. Till slut gick en ung man i bil nummer två ut för att visa damen att hon måste backa och till slut förstod hon nog det och började slingra bilen bakåt, än hit och än dit. Att backning inte var hennes bästa gren var helt klart.

Vid det laget hade det blivit grönt på riktigt och bilar fyllde på bakom henne så det blev stopp igen. Och förarna i dem trodde väl att det var vi som kört mot rött. Efter mycket krångel och många minuter hade alla utom damen backat tillbaka. Och hon kunde åter, väldigt långsamt, ta sig de femtio meterna som återstod.

Till slut var vi plus en buss och en del andra bilar som fyllt på bakom oss äntligen över och allt kunde återgå till det normala.

Hemma lagade vi entrecôte med potatisgratäng, packade upp Markus saker och pratade om hur han haft det. Jag körde ett par tvättmaskiner och hängde en av dem och satte mig sedan intill Anneli när hon tittade på ”Bron” och sorterade in teckningar som varit med i olika ufotidningar i pärmar. Och så fick jag hjälpa en Facebookvän att förstå att ”dokumentären” om KGB:s hemliga ufoarkiv är en mockumentär och inte sann för fem öre.

I övrigt har dagen varit rätt slö. Gårdagens kräftsittning tog ut sin rätt. Men jag ägnade en timma åt att hjälpa en amerikansk ufolog, Herb, som ville ha fall där månen misstolkats som ett ufo. Så jag översatte några stycken som UFO-Sverige utrett genom åren.

Vi slog också en signal till Raili som kommit hem från sjukhuset igen efter sitt fall och punkterade lunga. Och hon lät pigg och bra även om det gjorde ont att både andas och skratta. Men det var skönt att höra att hon verkade på gång igen.

Nu gäller det att börja hjälpa Markus så att han får vettiga och lärorika saker att göra under det kommande halvåret innan det blir dags att sätta sig i skolbänken igen till hösten.

På vägen hem var det en bilist som körde mot rött på den enfiliga bron över spåret i Barkarby. Spännande läge eftersom hon dessutom hade stora problem att backa.