Ringde Nordea för att slutföra vårt byte av bolånegivare i dag. Både jag och Anneli skulle uppdatera något som kallades ”Känn din kund” och som gick ut på att en Nordeamedarbetare ställde ett antal frågor som skulle avgöra om jag sysslade med penningtvätt eller andra olagliga transaktioner.

Inte vet jag, men den som verkligen gör detta skulle sannolikt inte avslöja det på telefon. Frågorna var heller inte särskilt specifika och man kan ju undra vad Nordea kan lära sig av att jag svarar att jag inte tar ut särskilt mycket från bankomater utan mest använder kort.

I vilket fall var Nordeas anställda nöjd och nu rullar bolånebytet vidare.

Stack iväg och spelade badminton med Stefan och matchen blev jämn men slutade illa för undertecknad. Jag vann första set med 15–8 och förlorade andra med 8–15 för att sedan se Stefan vinna med 17–15 i sista. Vi hade i alla fall en bra, men ganska varm, dust på banan.

Hemma fortsatte jag jobba med bilderna till boken och de vidhängande bildtexterna. Ännu inte klar men det närmar sig.

Fick träffa Staffan Kihlström när jag och Björn gick på Lilla Asien i kväll. Staffan hade det bra i vanlig ordning och vi diskuterade när det borde vara dags för vår årliga kulturvandring i Uppsala. Den består i en serie besök på antikvariat plus depåstopp på ett antal mat- och ölställen.

Den stora nyheten i dag var att den ryske journalisten Arkadij Babtjenko som vi skrev massor om i går inte var mördad utan levde! Allt var en fejk iscensatt av den ukrainska säkerhetstjänsten tillsammans med journalisten. Och det var inte enbart DN utan hela världen som blev lurade.

Själv skrev jag om ”mordet” sedan jag sett att Kievpolisen skrivit om det på Facebook och Ukrainas inrikesminister bekräftat det. Men allt var alltså en bluff för att locka fram några som planerade att mörda Bubtjenko på riktigt.

I dag kom en flash från nyhetsbyrån AP när vi stod och hade inlett vårt överlämningsmöte. Hela vår lilla liveredaktion stod samlade runt ett bord då nyheten slog ned som en bomb. Inom ett par sekunder satt vi alla vid våra laster och började jobba. Och det gick snabbt!

Jag var den som höll i huvudartikeln och sedan tog jag hjälp av en rad kollegor som lyssnade på den ryskspråkiga nyhetssändningen från Kiev och letade information på nätet, vilket även jag gjorde.

Vi gjorde ett mycket proffsigt jobb och det är sådana är tillfällen det är riktigt kul att jobba på DN.se.

Hem åkte jag med en av mina favoritchaufförer vilket innebar att vi blev sittande en stund i bilen för att prata också när vi kommit fram till vändplanen i slutet av Zenitvägen. Jupiter lyste fint till höger om månen och när jag vandrade hem hade himlen blivit orange i nordost. Hörde ett konstigt ljud från skogen precis när jag kommit fram till vår brevlåda så jag backade ut och spanade längs gatan och efter en liten stund kom en räv gående i lugn takt.

Väl inne var det bara att hänga tvätten som inte blivit omhändertagen. Anneli, som varit och lyssnat på Ulf Danielsson, hade inte hunnit. Men hon hade fixat ett signerat exemplar av Danielssons bok ”Vårt klot så ömkligt litet” som jag faktiskt läst och som är bra.