Morgonens jordbävning missade vi för den kändes inte till Vetlanda där vi vaknade på morgonen. Frukosten på Centralhotellet var bra och jag uppskattar ju alltid när det finns bacon och ägg. Anneli satsade på lite grönare alternativ.

Sedan gick färden upp mot Jönköping och väg 47 med flera byggen som ska ge nya vägsträckor om något eller några år. Solen följde glatt med och temperaturen visade 17 grader. Målet var Tidan och Böckernas hus där Peter väntade på oss trots att antikvariatet egentligen var stängt. Väntade med var sin bulle och dricka plus kaffe.

Vi hade tolv kassar med oss som vi bar in innan vi satte oss i solen utanför. Då hade jag vandrat runt och filmat en stund och lagt upp på Facebook och hittat en gammal 50-talstidning med Buck Rogers plus en sf-bok.

Men också en gammal Sydsvenskan från den 2 december 1962 där en då 28-årig Carl Sagan under rubriken ”Rymdvarelser på månens baksida” gör ett häpnadsväckande uttalande. Sagan, som knappast gjorde sig känd som någon ET-förespråkare under resten av sin karriär, sa att han hade bevis för att rymdvarelser en gång för länge sedan placerat en sändare på månens baksida som sedan skickat information till dem om vår planet under massor av år.

Ett mycket märkligt uttalande som jag inte hört talas om tidigare men nu ska jag försöka hitta källan som ska vara ”det amerikanska rymdforskningsssällskapets årsmöte i Los Angeles”.

När vi sagt tack och hej till Peter åkte vi till Lena i Fullösa där jag fick massage för min onda rygg. Hjälpte tyvärr inte. Lena hade missat morgonens jordbävning som hon sov sig igenom medan Mikael, som numera bor i Årnäs, hade vaknat av mullret som sedan bara ökat och slutat i en smäll som han liknade vid en åskknall och då skakade det också i huset.

Vid 16-tiden var vi framme hos Raili i Mariestad med Lena i bilen och strax därpå kom Mikael med Emil och Rasmus. Då hade vi hunnit äta sill med färskpotatis som vi köpt på Willys vid infarten till Mariestad.

För säkerhets skull fyllde vi på med kyckling och potatis och grönt när alla var samlade. Och när fotbollen väl började satt vi i soffan minus Rasmus som åkt till en kamrat och Lena som åkt hem.

Fotbollen ja, det är knappt man orkar skriva om den. Att Sverige åker på förlust med 1–2 på matchens absolut sista spark, i den femte övertidsminuten och med 15 sekunder kvar, det finns bara inte. Surt, surt, surt.

Tyskland var givetvis det bättre laget men Sverige skapade flera kontringar som borde ha gett mål. Och en straff blev vi tydligt blåsta på.

En av de tyngsta svenska fotbollsförlusterna hittills.

För ett par dagar sedan brändes en bil några meter från Railis bostad. Det är hennes fönster som syns närmast.