Att vara i ufobranschen är utan tvekan ett spännande sätt att träffa människor. De flesta intressanta och engagerade, många med egna upplevelser. Men ämnet drar också till sig en del ytterkantstyper. Något jag märker av inte minst genom Facebook och kontakter via Messenger.
I går fick jag ett antal bilder från en kille, Janne T, som visade solen. En hel serie. Där påstod han att man kunde se samma sorts föremål som syns på en av filmerna från Pentagonavslöjandet i slutet av förra året. Nu fanns det inga likheter alls om jag ska vara ärlig. Bara en svart utdragen fläck till höger om solen. Sönderpixlad om man försökte zooma in. Med all sannolikhet bara en vanlig fågel som flugit förbi just då.
Janne T svarade med att han visserligen accepterade mitt svar men fyllde på med:
”Tror dock att du inte verkar helt medvetande om saker och ting som sker runt omkring dig dagligen då du varken såg mig nyår 2000 med president Mubarak i Kairo eller ens hört Per-Erik Grestads bekännelser om Hans Blixt info från Irak. Allt är inte fåglar iaf. Kan köpa ett svar som ”ryssarna” men ditt Den dagen du ser ett privat foto taget på Tutankamon (som jag även äger) så visar jag dig alla bilderna på detta objektet. Men du vet nog bäst trots att avståndet är enormt stort. Så det är nog bara en väldigt ovanlig och enormt stor fågel som jag måste råkat fånga på bild… Förmodligen är det en kondor som flugit helt vilse. Respekt och omtanke iaf för dig som är vald till positionen i ämnet och som är expertis inom området UFO.”
Sedan blev det riktigt konstigt. Eller ännu konstigare då Janne T skickade en märklig bild på något som såg ut som en replik av Tutankamons guldmask: ”Bjuder på denna bilden. Hitta EN till så är blir jag lika tyst och övertygad som du blivit beordrad att vara. Använd Goggle så hittar du 100.000 st, men ingen som är obetald och äkta. Överlämnar samtliga våra bilder till någon annan istället som inte räds eller fruktar sanningen om människan.”
Jag vet inte varför jag bryr mig om dessa udda typer som inte kan låta bli att se konspirationer i allt och som gärna anklagar och hotar men jag skickade i alla fall en bild av omslaget till min bok om koder där jag har med ett foto jag tog av guldmasken 1985. Men se det dög inte åt Janne T:
”Skicka orginalbilden som du tagit, enkelt löst att tysta en om ifrågasätter din sanningsenligt.”
Eftersom allt detta ägde rum i natt väntade jag med att svara tills nu i morse då jag skickade min biljett till museet och min diabild från museet i Kairo, tagen 1985 då jag var där. Ni kan se den här ovan.
Varför är folk så konstiga ibland? Och varför tror en vuxen människa att en suddig fläck på en bild av en solnedgång är ett ufo och inte något helt naturligt? Och varför inte fokusera på just detta utan istället sväva iväg till Kairo och Tutankamon? Det är sådana frågor som kan hålla mig vaken om nätterna (eller kanske inte).
För övrigt har dagen varit bra. Upp i hyfsad tid för att spela badminton med Stefan och i dag lyckades jag faktiskt vinna trots ett miserabelt andraset: 16–14, 3–15, 15–10. Efter den dusten körde jag till Circle K för att hyra en bil till nästa helg då det bär av till Skåne i AFU:s tjänst. Som tur var dök Andreas upp, son till ett par föräldrar som jag och Anneli brukade umgås med när våra pojkar var små, så han fixade tio procents rabatt på hyra eftersom han basar över macken.
Slog också en signal till Håkan som hade varit och kollat sitt öra efter operationen och fått beskedet att allt såg ut att läka bra. Skönt. Operationen var ju rätt komplicerad så det lät bra att inget hade tillstött.
Lunch hemma i form av lite frysmat och rester. På jobbet blev det lite roligare mat då jag och Björn gick till Lilla Asien vid 19-tiden för att, i mitt fall, äta Hoisinanka. Mycket gott som vanligt!
Jobbkvällen blev rätt lugn fram till dess att vi nåddes av beskedet att Per Ahlmark gått bort. Vi hade kontakter med familjen som hörde av sig till oss via vår redaktionschef och då snabbt kunde lägga ut en färdigskriven artikel – då var klockan vid 22. Så snart vi fick samtalet ringde jag Bengt Westerberg för att få en kommentar och började omedelbart skriva på den artikeln.
Men, bara några minuter senare ringde redaktionschefen igen, nu hade familjen sagt att man ville vänta med att göra dödsfallet offentligt! Vår nyhetschef avpublicerade den omedelbart men det var egentligen redan för sent. TT hade sett den i sitt RSS-flöde och Google hade indexerat den direkt. Den som sökte på Per Ahlmark fick vår artikel som träff – men länken funkade inte.
Detta gjorde att TT hörde av sig, både via telefon och via Niklas som messade.
Nya diskussioner med redaktionschefen och nu verkade det som att vår kontakt ville kolla allt en gång till. Plötsligt kändes det som att själva dödsfallet inte var riktigt bekräftat! och där satt jag och hade fått Bengt Westerberg att prata om en person som kanske inte var död…
Jag ringde Niklas som berättade att det bara varit sekunder från att TT flashat på det hela. Men när de skulle kolla artikeln en gång till så fans den inte där! Det var då de tog kontakt med oss. Jag berättade detta för vår redaktionschef och nya kontakter togs med familjen samtidigt som jag fick i uppgift att ringa Westerberg och be honom att inte sprida uppgifterna visare just nu.
Klockan 22.45 fick vi slutligen grönt ljus och allt kunde läggas ut. Jag ringde Niklas några minuter före så att de kunde förbereda en flash som kreddade DN och det gjorde TT. Så till slut var allt ute. Det kändes skönt.
Hem åkte jag med Johan och väl hemma kom Anneli upp när jag stod och tog mig en räkmacka i köket. Det fanns en del räkor kvar efter det att hon själv låtit sig väl smaka under kvällen. I säng framåt 02.30 efter att ha plockat ned tvätten.