månadsarkiv: februari 2019

Nya pass och stora burgare


Halt och knöligt ute nu när det blivit mildväder igen efter kyla och snö. Så när vi parkerade utanför polisen i Sollentuna för att hämta våra nya pass så släppte jag av Anneli utanför porten eftersom det inte var något bra underlag för en person med stödsko i plast och två kryckor. En extra krycka hade vi hämtat upp på Jakobsbergs sjukhus på vägen, betydligt enklare än att hålla balansen med en.

När vi kom hem stack Markus iväg för att träffa Niklas och kamrater för deras traditionsenliga veckolunch och jag satte mig och jobbade med förberedelser för morgondagens Mellochatt. Men klockan 14 körde jag Anneli till jobbet för att hon skulle plocka upp sin jobbdator och säga hej till arbetskamraterna som hon inte kommer att se på ett tag nu. En fin blomsterbukett hade väntat vid vår dörr när vi kom tillbaka från passutflykten.

Själv tog jag en tur på Myrorna och kikade efter böcker. Hittade ett Bamsehäfte där världens starkaste björn reser till månen, ett Tintinalbum jag inte hade just den upplagan av, en bok till AFU och några filmer som jag tror att Anneli kan vilja se under sin konvalescens. Den ena, ”Invictus – de oövervinnliga” om Nelson Mandela och VM i rugby 1995 tittade vi på sist i kväll. Vi hade visserligen sett den förut men den höll måttet som god fredagsunderhållning.

Vid 15-tiden tittade jag upp till Anneli som satt och fikade med hela avdelningen och eftersom jag känner många av dem så slog jag mig ned och pratade. Ett trevligt gäng!

På vägen hem stannade vi till på Bokhörnan i Jakobsberg där jag slank in en stund medan Anneli väntade i bilen. Hittade en bok om Padre Pio som jag inte hade förut och det var ett fynd, Padre Pio blev helgonförklarad efter sin död och påstås ha utfört ett antal mirakel förutom att han visade upp stigmata på kroppen.

Eftersom jag lärt känna personalen där nu så gav jag dem mitt kort där de skrev upp vilken typ av böcker jag söker och lovade höra av sig om det kom in något i mina ämnen. En sådan bok såg jag i hyllan redan nu – min egen ”Det okända”. Men den behövde jag knappast köpa.

Markus var snäll och åkte och veckohandlade, en nätt tvåtimmarsutflykt då det var mycket folk i butiken och Annelis handskrivna lapp inte alltid var så lätt för honom att tyda, men när han kom hem brassade jag burgare åt oss. Rejäla bitar på 150 gram styck med hamburgerdressing, ketchup, gurkmajonnäs, sallad, lök, tomat och stekt ägg. Ni kan se ett exempel här ovan. Till dem drack vi Fullers goda Winter ale. Mätta blev vi.

Givetvis tittade vi på ”På spåret” efteråt.

Har inte blivit så mycket ufologiskt i dag förutom ett telefonsamtal från Finland i förmiddags. Då ringde en 11-årig tjej som går i årskurs 5 påAl vägens skola i Sibbo utanför Helsingfors och undrade om hon fick göra en intervju. Tre frågor blev det. Den första var om jag själv sett något ufo, den andra om jag sett någon utomjording och den tredje om vad vår förening gör. Allt var klart på mindre än fem minuter.

Jag har också hjälpt Glenn Steckling i USA med några bilder från höstens fältundersökarkurs, där han höll föredrag, som han behövde.

Efter filmen, med Morgan Freeman och Matt Damon, hoppade vi i säng med en god bok.

Loading