Om man öppnar datorn så är man fast. För det är alltid någon som har mejlat, messat eller gjort ett inlägg på Facebook som ska besvaras.

I dag var det en man på Facebook som kastade sig över mig eftersom han menade att jag varit dum mot honom då han hade filmat en ljusprick som han bad mig identifiera men eftersom jag fick fel tid så gav jag honom fel svar.

I vilket fall har mannen en Youtubekanal med en del andra ljusprickar och ett antal filmer på kstrimmor som han verkar tro är farliga för honom. I ett inlägg skriver han faktiskt just det.

Under 45 minuter utbytte vi tankar kring detta men jag tror inte att vi kom varandra mycket närmare. När jag frågade hur han gjorde för att ta reda på vad det var han såg (och han ”ser ufo” minst en gång i veckan sedan ett år tillbaka) så fick jag till svar att han får det ”genom kommunikation”.

Hans videor är inte särskilt spännande, mest ljusprickar på långt håll och oftast under oskärpa. Mer intressant är hans syn på vanliga kondensstrimmor som bildas naturligt efter flygplan: ”Dom sprayar himlen med tunga metaller för att reflektera bort solljus.. jag har ett problem med det.”

Chemtrails är en av de mest seglivade myterna under senare år och det mest fascinerande med den är att den grundar sig på så oerhört lite fakta. En del bilder inifrån flygplan, som alla har visat sig vara brandbekämpningsplan eller testflygplan där tankarna ersatt passagerare för viktens skull, och okunskap om hur en kondensstrimma efter ett flygplan beter sig.

När jag diskuterat färdigt med killen så lagade jag lunch och sedan var det bara att ge sig av till jobbet.

Det blev en bra jobbkväll med lagom mycket att skriva om. När jag tog en tidig rast klockan 18 ringde jag Lilla Asien och beställde en favoriträtt som jag försummat ett tag nu – Hoisinanka. Och jag fick en verklig bautaportion!

Jobbar bara två dagar på nattskiftet den här veckan eftersom onsdag och torsdag går till webbetevfilmande.

En kväll i högen.

Utsikt över Pontus uteservering utanför DN.