Eftersom jag vaknade 06 gick jag upp och gjorde klart det sista, svarade på mejl och Facebook, åt frukost och duschade fast kanske inte riktigt i den ordningen. Och så öppnade jag dörren till toaletten rakt över min ena tå, men det gick bra.

För i dag bär det åter hem till Sverige och familjen efter tolv dagar i kappsäck. Det har varit en fantastisk tid här i Kalifornien, både den med Peo och Anneli S när vi hade några dagars semester och den på konferensen och dagarna efter den på Mufon HQ här i Irvine. Skönt att de var med endel av resan, det gjorde allt betydligt bättre.

Men nu är den delen över och det ska bli skönt att lämna in hyrbilen och ta sig till flyget mot Stockholm. Först skrubbade jag bort en fläck från ett klistermärke som jag själv orsakat i den när jag gjorde mig av med ett inträdesmärke till Autrymuseet. Lika bra så att man slipper anmärkningar.

Bilden ovan tog jag i går kväll men den får komma med i dagens blogg. Typisk för många städer här på den amerikanska västkusten. Höga palmer överallt.

Vid 08 hade jag checkat ut och lastat in de tre numera riktigt tunga väskorna i bagaget. Jag har betalat för två väskor på 20 kilo styck och ett handbagage på 15 så det ska bli minst sagt spännande att se var det kommer att sluta när jag väl väger in på LAX.

Mycket trafik in mot LA, betydligt mer än när jag körde in Peo och Anneli S men jag var ute i god tid vilket känds bra. Längs vägen programmerade jag in en bensinmack också för att fylla hyrbilen innan den skulle lämnas.

Som vanligt har dagen börjat med mulet väder men på vägen mot Budget klarnade det upp. Också det precis som de flesta dagar har varit.

Stannade alltså till och fyllde tanken på en 76-mack och fick i för nästan 35 dollar. Så här är slutresultatet av bilresan:

När jag hämtade bilen stod mätaren på 17 027 miles och när jag fem minuter efter tankningen lämnade in den på Budget slutade den på 17 626, då hade jag tankat för totalt 75 dollar totalt under de tolv dagarna. På ren svenska körde jag 600 miles (så när som på en mile) vilket är 970 kilometer för 723 kronor eller 7,50 milen. Inte svenska priser precis.

Allt gick snabbt som ökat på Budget, bilen kollades och fick okej, jag tog en vagn och gick raka vägen till en skyttelbuss som körde nästan direkt till LAX och terminal B där jag hittade en ny vagn och rullade in i hallen. Frågade en man var jag skulle ta vägen och tog sedan hissen till våning 3 och gick i princip ut rakt vid incheckningensautomaten.

Men eftersom jag var lite orolig över väskornas vikt så frågade jag en kille vid Pakistan Airlines disk, som var tom just då, om jag kunde få väga mitt bagage på hans våg. Och det fick jag. Men jag fick en mindre chock när första väskan visade sig väga nästan 40!

40 pounds visade det sig när jag sansat mig något och kollade in vad vågen var inställd på. Pust! När mannen väl ställt om vågen blev resultatet något bättre: En väska vägde 24, en 19,6 och handbagaget 15,6. Ingen katastrof i alla fall.

När det var klart checkade jag in i en automat och satte mig sedan och chattade med Anneli som hade sett ett inslag på Rapport om ett jordskalv i Sörböle som orsakat ett vattenuppkast. Messade Stefan Roslund som lovade fixa en kopia av inslaget till mig. Spännande naturfenomen! Lite senare fick jag en sprendfil från Stefan, då hade jag satt mig för att äta en pizza (Dopio) på 800 Degree efter säkerhetskontrollen.

Jo, det visade sig att de två stora väskorna funkade fint trots övervikt på den ena. Men mitt handbagage som jag av någon outgrundlig anledning trodde fick väga 15 kilo fick bara väga så jag var tvungen att checka in det til det kanske inte helt billiga priset av 100 dollar, tusen spänn alltså.

Nå, här inne är inget billigt. Hade tänkt att ta mig en kall öl men en usel liten flaska Corona (som i sig ären riktigt trist öl) kostade 9 dollar (90 kronor) på pizzastället. Det fick bli en cola för 3,50 istället. Gott det med.

Passade på att skriva några mejl sedan jag ätit en lyckokaka som jag råkat få och läst det glada budskapet att ”you have a way of standing out in a crowd” och höra av mig till Fredrik på jobbet som blev påkörd och bröt ett ben innan jag gick på semester. Har också mejlat med Jan och de två damerna från sista frukosten på Hotel Irvine som hörde av sig med glada tillrop. Över huvud taget har det varit mycket sådant vilket givetvis känns bra.

Nästa stopp innan det blir flygning hem blev en butik med smink som Anneli vill ha. Lyckades hitta rätt – tror jag – efter lite kontakt med Anneli där hemma. Det fanns en himla massa maskara som hette ungefär samma sak visade det sig.

Det har ju blivit en stund här på flygplatsen, inte alltid så kul. Men jag har hållit mig sysselsatt genom att mejla med folk, skicka Stefan R senaste numret av Outer Limit Magazine, köpa ett par tidningar med rymdtema och att slarva bort min laddningssladd till telefonen. Inte en susning var den tog vägen.

Resultatet blev att jag stängde av telefonen och körde på datorn istället. När jag sagt godnatt til Anneli gick jag till gate 140 där ombordstigningen skulle börja 14.45 men så blev det inte. När detta skrivs har den flyttats fram till 15.00 och sedan blev det 15.20 innan vi fick gå ombord. Då var kön lång men jag satt kvar och väntade med datorn i knät.

Så snart bär det iväg!

Hörs hemma i Sverige.

En lugn sträcka på väg mot LA innan det tjockade till sig.

Så var man på LAX.

Min pizza gick på nästan 14 dollar. Flygplatspriser.