När vi kom till jobbet tackade vi av Nils Palmgren som slutar på DN efter 37 år. Inte så illa. När han lämnar tidningen gör han det som sportreporter men han har jobbat med mycket annat också. Mia hade fixat en insamling bland oss som jobbar i dag och så blev det överräckt en liten check som han kan handla vintersportgrejor för på en butik.

Senare på kvällen tog jag med mig både Mia och Frida H till La Barca för att äta pizza. Det var helt enkelt en lugn kväll.

Men det händer ju alltid saker ändå. Flygkrasch i Kazakstan, helikopterkrasch på Hawaii, explosion i lägenhet i Lund och en massa annat.

I början av dagen fick jag ett samtal från en man som hört mig på Rix FM och nu ville rapportera en händelse för ”tjugo år sedan” men som under vårt samtal visade sig ha hänt ”kanske på 80-talet”. Det mannen hade sett, ett klot eller diskus som plötsligt for rakt upp i mörkret, var intressant men det är så himla svårt (omöjligt) att göra något med en observation där vi inte vet vare sig år eller dag.

UFO-Sverige får ofta liknande samtal och det som förvånar mig är att en observatör som varit med om något så omskakande inte skriver upp vad som hänt och när det hänt.

Senare framåt kvällen hjälpte jag en Facebookvän att identifiera Venus på ett foto hon tagit från sitt hem. Inte alltid så lätt att känna igen den starkt lysande planeten som ligger och lurar vid horisonten nu på kvällarna.

Jag har också fortsatt att läsa i ”Malmö 2048” som har ett blandat innehåll, precis som de flesta antologier. Har hunnit lite mer än halvvägs nu.

Julen rullar ju på trots allt och trots jobb. Något som märktes till dagens lunch då jag fick möjligheten att doppa i grytan igen. Något som jag är glad över.

Jobbade över en stund bara för att jag inte kunde låta bli att skriva om ett nytt ryskt supervapen som kan färdas 27 gånger ljudets hastighet samt göra girar för att undvika fiendens missiler. Världen blir sannerligen inte säkrare.

Jag, Frida H och Mia på La Barca.