I dag publicerar tidningen Nära en fyra sidor lång intervju med mig och dessutom en massa fakta om UFO-Sverige och AFU. Sannolikt även den lättaste fråga som hittills har ställts när det gäller en tävling alla kategorier, detta med tanke på att jag förutom intervjun också finns med med mitt namn på omslaget till boken som de kan vinna: ”Vad heter författaren Clas i efternamn?” Sedan bjuds det på tre alternativ: Svahn, Öhrn, Falk.

Nu är det ju inte meningen att detta ska vara ett kunskapstest utan bara en liten koll så att många ska skicka in sina bidrag och få möjlighet att vinna boken. Artikeln är alltså bra och den lyfter fram AFU på ett mycket bra sätt. Hoppas att många läser de fyra sidorna, två av dem kan ni se här ovan.

Förmiddagen har jag ägnat åt att sortera papper, mejla med en ufolog i Thailand och diskutera ett arkiv med en man i östra USA. Gick också igenom ett gäng New Scientist, som är en av de absolut bästa tidskrifterna i världen om vetenskapliga rön, och hittade en hel del artiklar som jag kommer att ha användning för som källmaterial. Plus lite vanligt hemmajobb med tvätt och annat och så lunch med familjen innan jag tog taxi till jobbet och Markus bilen till affären för att handla.

I dag går jag tillbaka till jobbet efter fyra dagars ordinarie ledighet så nu väntar en helg och så måndag och tisdag. Det blev mycket att rapportera kring coronaviruset och dess effekter också det här passet. Inte för att jag trott något annat.

En av de saker som irriterar mig är att myndigheterna inte har information att lämna till oss journalister om antalet dödsfall när dessa inträffar efter klockan 12 på dagen. När jag ringde Folkhälsomyndigheten framåt kvällen, sedan Region Stockholm meddelat att antalet döda i regionen nu var sju, mot sex senast man publicerade en uppgift om detta, så var det ingen på pressidan som kunde berätta när dödsfallet inträffat, vilket sjukhus den sjuke varit på eller något annat över huvud taget.

Det är rätt dåligt eftersom vi då inte kan föra riktig information vidare till läsarna.

Själv lajvade jag det mesta som hände och följde WHO:s och regeringens presskonferenser. Som tidigare dagar var det många av mina arbetskamrater som jobbade hemifrån vilket ni kan se av deras kaffemuggar här ovan. Nu står de diskade och oanvända i köket.

Klubbstyrelsen fixade så att vi som faktiskt var på plats fick mat levererad från en näraliggande restaurang, Lux på Lilla Essingen. Det var inga stora portioner men vi var tacksamma för den hjälpen! Ett bra initiativ och kycklingen var väldigt god.

Mycket att göra alltså men inte så vansinnigt som andra dagar. Jag hann till och med att berätta för mina kollegor om de ”stalkers” jag haft under åren eftersom en av dem fått ett underligt mejl om konspirationer kopplade till coronasmittan. En var pedofil och projicerade sina egna brister på mig, hotade mina föräldrar och lade ned enormt mycket tid på att kasta skit och bete sig illa innan han gick och dog, en annan höll ut lite längre innan han gav upp och tröttnade och den tredje har ägnat sig åt förföljelse genom telefon och på nätet och tror sig vara universums centralpunkt, fast ingen bryr sig. Det har varit en samling dystra existenser som alla önskat att de gått i mina skor men aldrig lyckades ta sig vidare i tillvaron.

Eftersom jag är intresserad av avvikande personligheter så har detta varit lärorikt men samtidigt dystert och givetvis mycket tragiskt.

Framåt midnatt lugnade det ner sig och när jag gick hem vid 01 var det rätt lugnt. Men då hade jag och de övriga varit på tå i drygt tio timmar. Därför var det trevligt att komma hem och hitta några våfflor med sylt och grädde som jag åt tillsammans med ett glas kall mjölk och DN framför näsan. En artikel om ”Deer hunter” skriven av Nicholas Wennö i kulturdelen fick mig att vilja se om filmen.