Anneli fortsätter att jobba hemma men i dag var hon iväg för att kolla sin fot som blivit infekterad men allt hade gått åt rätt håll vilket kändes skönt för oss båda. Hemmajobbet kommer hon dock att fortsätta med ytterligare en tid av samma skäl som oss alla – coronaviruset.

Jag jobbade lite med min bok, ringde till Carl-Anton för att kolla läget, skrev ett par brev och så hängde jag tvätt. Sedan bar det av till jobbet.

Det är sista dagen på ett femdagarsskift i dag. Ett av de mest intensiva jag har varit med om i mitt journalistliv. Kan bara jämföras med 11 september. Även den här gången har nyheterna inget stopp, de strömmar in.

Parallellt med att bevaka flödet skrev jag en artikel om hur Afrika drabbas av virusets ekonomiska effekter. Intervjuade biståndsminister Peter Eriksson och fick till slut ihop en 6.600 tecken lång artikel.

När Indiens premiärminister Narendra Modi förklarade att Indien skulle stängas i 21 dagar ringde jag upp ett svenskt par i Bombayområdet som sitter fast på ett hotell där. Men när jag skrivit klart intervjun backade kvinnan och mannen av rädsla för sin säkerhet.

Nu kom vi överens om att höras igen i morgon sedan de talat med den svenska ambassaden igen.

Som vanligt sitter jag med CNN på ena teven och Sky News i ett hörn av datorn plus Reuters flöde, ett RSS-liknande flöde över andra nyheter på skärmen till höger, TT:s olika nyhetslinor, Twitter och ett DN-unikt flödessystem som skannar hela världen. Då har man hyfsad koll. Dessutom skannar jag själv ett stort antal sajter.

Mitt i allt detta fick vi besked från redaktionsledningen att vi nu kommer att kunna hämta mat till oss på kvällen. Något vi är tacksamma för. Då slipper vi utsätta oss för att sitta på restauranger (vilket jag ändå har slutat med) och kan äta bland arbetskamrater som vi ändå har omkring oss.

Så efter att jag beställt gick jag och Björn till Rosa Drömmar och plockade upp maten som några av oss sedan åt under viss rush i köket. Jag satsade på en Drömburgare.

Mycket handlar om USA just nu, där växer antalet smittade snabbt. Och där satt vi alla och väntade på att ett stödpaket värt ofattbara 60 biljoner kronor ska klubbas av senaten. Men innan jag gick hem hade det inte blivit av.

Nu är jag inte på jobbet på några dagar och det kommer att kännas tomt att sitta i den här strömmen av nyheter som man nästan blivit beroende av.

Klockan 01 stängde vi för den här gången och resan hem gick med en taxikille som jag inte åkt med på ett par år men han kom ihåg mig. Vi pratade corona hela vägen hem och hur allt det som händer nu slår mot den verksamhet han arbetar inom. Och taxichaufförerna har det tufft. Det är inte ovanligt att deras kassor efter tio timmar stannar på 1.500 kronor berättade han. Då blir det inte mycket kvar efter alla utgifter till växeln och annat är betalda.

Hemma tog jag en macka och läste i en ny bok om kvantbiologi som jag fått för recension. Ska bli spännande att se vad den kan ge. Återkommer i ärendet. I säng 02.30 efter att ha tagit ned tvätten.

Samlade för mat på jobbet.