I dag är det 74 år sedan som den då 28-årige Gösta Carlsson säger sig ha mött varelser från en annan värld i en glänta i utkanten av Ängelholm. Historien är väl känd, inte minst min och Göstas bok ”Mötet i gläntan” som kom i en första upplaga 1995 och som jag sedan byggde på 2015, tolv år efter Göstas bortgång.
Monumentet står fortfarande på plats i Sibirienskogen även om Göstas historia om vad som hände den där sena kvällen den 18 maj 1946 har börjat naggas i kanten. Något som är tydligt om ni läser den senaste upplagan av boken. En bok som det nu bara finns ett fåtal exemplar av.
Om detta ville Radio Kristianstad prata med mig om på förmiddagen och det var ju alert av dem att ha uppmärksammat denna för svensk ufologi så viktiga årsdag. Också för mig var händelsen och kontakterna med Gösta en milstolpe och jag glömmer aldrig Gösta som efter vårt första möte den 6 augusti 1987 kom att bli min vän fram till hans bortgång 2003.
För även om bevisen för att det mesta nog gått till på annat sätt än han påstod har blivit allt fler så gillade jag denne mycket specielle man. Bilden ovan tog jag 1994 och den blev också omslagsfoto på boken. Det var första gången han återvände till gläntan sedan själva händelsen 1946, sa han i alla fall, och jag minns hur solen plötsligt kom fram där den var på väg ner vid horisonten och spred sitt röda sken in mot oss båda.
Några minuter senare förändrades ljuset igen men under den tiden hann jag få Gösta att ställa upp på denna bild som jag fortfarande tycker blev riktigt bra.
Händelsen visar hur viktigt det är att inte bara ta en persons upplevelser och egna berättelser på allvar, som det så fint heter, utan att man också måste ge sig tid att kritiskt granska det som sägs. Att enbart lyssna leder ingen vart. För det var först efter mängder av intervjuer, besök och undersökningar som vad som verkligen hänt började synas.
Detta sagt så var lyssnandet oerhört viktigt. Och att lyssna på Gösta var ingen konst eftersom han gärna pratade. Däremot var han inte lika pigg på att ge mig alla de svar som jag frågvist försöka få honom att ge.
Svårast var att få se den stav i kristall och ring i guld som han sa sig ha hittat på platsen dagen efter mötet. När det till slut blev verklighet var det först nära att jag inte ens skulle ha fått hålla föremålen i händerna. Det dramat finns på band och återges i boken.
Tyvärr svek Gösta sitt löfte om att skänka föremålen till mig efter sin död. Därför har UFO-Sverige aldrig kunnat analysera dem. Något som givetvis hade varit av största vikt för trovärdigheten i historien.
Det som är mest anmärkningsvärt är trots allt att vi förblev vänner genom hela denna process vilket väl visar att vi båda klarade den delikata balansgång som krävdes. Jag skulle rekommendera alla som är det minsta intresserade att läsa den senaste upplagan av boken även om den i dag är svår att få tag på. Jag sålde faktiskt mina två sista exemplar till min arbetskamrat Johar för bara några dagar sedan. Carl-Anton, som tillsammans med mig bekostade tryckningen, har bara några få ex han också.
Händelsen utanför Rio de Janeiro den 12 maj har fortfarande inte fått sin lösning men orsakar en del aktivitet på nätet. Ännu så länge väldigt magra belägg för något annat än ljus på himlen som rört sig på ett ovanligt sätt. Bilden på drönaren som jag publicerade visade sig plötsligt vara tagen i São Paulo. Så blir det ofta när det gäller spännande fall, folk plockar in bitar som inte hör dit för att göra pusslet mer spännande. Om ni vill läsa mer så gå till den här Reddit-sammanfattningen.
I dag kom en sändning med tre exemplar av en amerikansk bok med titeln ”Forbidden questions – A guide to human-ET contact” som är skriven av en trevlig kvinna jag mötte under konferensen i Irvine förra sommaren, Gwen Farrell. Så snällt att kosta på sig porto och sedan skicka dessa tre böcker gratis. Nu hamnar två på AFU och ett exemplar behåller jag själv. Tack, Gwen!
Jobbdagen blev lite ovanlig. Jag hade mycket att göra men producerade inte mycket text som publicerades under kvällen. Istället gjorde jag två långa intervjuer som ska publiceras senare, den ena med den tidigare statsepidemiologen Annika Linde. Vi diskuterade hur Sveriges strategi har fungerat och vad som brustit när det gäller äldreomsorgen. Tror det kommer att bli en mycket läst artikel.
Lite liveskrivande blev det också och så en artikel om en kraftig tyfon som hotar Bangladesh. Maten fick jag äta sent och själv i form av en Femöring från La Barca. Ägg på en burgare och så stekt potatis. Egentligen ska det vara oxfilé så det blev en falsk femöring men den smakade bra ändå.
När jag väl kom hem, sent, svarade jag på några mejl och ett långt inlägg på Messenger om pyramider och månen från en vän som har helt andra idéer om detta än jag. Då var klockan 02.30. När jag till slut kom i säng var den närmare 03 efter att ha plockat ned tvätt och fixat en del annat. Då kvittrade fåglarna för fullt utanför fönstret.
