I dag satte jag mig och gjorde klart min deklaration och körde iväg med den till närmaste brevlåda. Skönt att ha den saken klar. Det tar sin lilla tid och är heller inget som jag tycker är särskilt roligt att göra. Men när Markus kom hem efter knatteträningen så tog jag över bilen och postade det hela.

Mesta tiden av eftermiddagen har annars gått åt till att göra i ordning 44 pärmar med artiklar som jag har skrivit och som ska ned till AFU. Pärmarna har legat utan märkning i ett rum i källaren så nu har jag märkt dem och sett till att allt hamnade i samma blå pärmar. Några timmars jobb men nu är det i alla fall ordning och reda på det hela.

Börjar få rätt fullt med saker som ska ned till AFU ned. Frågan är bara när det kan bli av att köra till Norrköping nästa gång.

Niklas var kvar några timmar efter att ha sovit över och när han fått hjälp med lite tryckluft av Gunnar (och Anneli fått med sig en kontorsstol i gåva från honom) så trampade Niklas iväg för att träffa några kamrater och sedan hem. Stolen var en bra gåva eftersom Anneli verkligen behövde något bättre att sitta på vid sitt skrivbord.

På kvällen tittade vi på ”Mästarnas mästare” och sedan den nya teveserien ”We got this” om en lätt udda man som får Palmemordet på hjärnan. Men också, som en bifigur, en journalist som vill skriva reportage om spökraketerna. Något hans chefredaktör inte är så positiv till.

Men journalisten läser i alla fall på och pratar om störtningen i Kölmjärv den 19 juli 1946 och så tittar han på en kort sekvens av dokumentären ”Spökraketerna” med ett avsnitt där jag vandrar omkring mellan hyllorna här hemma för att sätta mig vid ett skrivbord medan jag berättar. Ni kan se den sekvensen på bilden högst upp i bloggen.

Kul att spökraketfenomenet får leva vidare också på det är sättet.

Under dagen har jag fört en lång och vindlande debatt på Facebook med en bekant som vill starta en slags stödgrupp för dem som varit med om en närkontakt. Något som jag inte tyckte var en bra idé. Skälet är enkelt. Man ska inte underblåsa folks föreställningar om vad de varit med om då vi vet att minst 95 procent av alla har sett fel. Det gäller sannolikt också för närkontakter. Fast då ligger felet mer i vår inre tolkning av omvärlden.

Närkontakter är intressanta och ska utredas ordentligt och kan bära på lösningar på vad ufofenomenet egentligen är, men att som ufointresserad och utan psykologisk utbildning gå in och ge stöd till folk, utan att först undersöka det de sett, blir till slut bara ett sätt att bekräfta det man själv tror på, och det den som varit med om tror på. Inte bra och inte särskilt vetenskapligt.

För mig – och UFO-Sverige – är det viktigt att inte förstärka folks tro på olika saker utan att lyssna och försöka hjälpa dem med en förklaring. Att vara sympatiska och nyfikna men också objektiva och faktasökande. Det finns de som tror att man kan närma sig fenomenet med enbart hjärta, och det behövs absolut, men utan hjärna och analys blir det till slut bara flum.

Bokade in en intervju i morgon med en tysk Youtubekanal också, förutom att jag ska in till Radiohuset för direktsändning på eftermiddagen.

Och så började jag tanka ner en hel del dokument från en tysk ufolog som han erbjudit AFU. Men det var rätt mycket så jag får fortsätta i morgon. Hjälpte också Anders Berglund med en bild som han ska ha till en artikel på ufo.se lite längre fram.

Tog en sista tur ner i källaren och fortsatte med rensning och sortering. Det kommer att bli mycket lättare att hitta allt när jag väl är klar. Vört att fira med ett glas Pucko och en macka vid 01-snåret.

Måste delge er den här fina boken som jag lade ut på Facebook i dag. Jag har massor av udda böcker. Kommer att lägga ut några till framöver.